tisdag

Hårfager

Det finns ögonblick i vardagen som känns bättre än andra. Ett sådant är när jag efter jobbet får sjuka ner i den sköna stolen framför spegeln och veta att hon som står bakom mig kommer att pyssla om mig den närmaste halvtimmen. Vi hejar på varandra och jag får frågan vad vi ska göra idag. Frågan handlar om hur min frisör ska använda sig av saxen.

Sen delar vi livet med varandra. Vi förundras, förfäras och gläds tillsammans. Samtalet är intensivt och det är inte många sekunder av tystnad. Vad tycker du, säger hon efter en halvtimme. Det är om resultatet hon undrar.

Det är en märklig relation man kan få med sin frisör. Jag tror att en del av deras professionella yrke skulle kunna betecknas som psykologens eller kuratorns. Vi har diskuterat den frågan. Frisören och jag. Hon berättade att om en kund vill vara tyst är hon det, men om hon har en kund som jag, så pratar hon.

Nu dröjer det ett antal veckor tills jag än en gång sjunker ner i den sköna stolen och vi kommer att fortsätta vårt samtal om livet. Det vet jag med säkerhet.

Inga kommentarer: