måndag

Normalitet

I tried to be normal once. Worst two minutes of my life.

Något som enligt min förmenade blir bättre med stigande ålder är att jag släpper normalitetsbegreppet. Livet har lärt mig att variationerna för vad som är normalt är lika brett som antal människor. Och det är ganska befriande att åtminstone ha förstått det. Efterlevnaden skiftar.

Att sträva efter att vara "normal" - eller "som alla andra" är ju egentligen väldigt tråkigt. Hur mycket roligare är inte variation? Omgivningens och mina egna spöken kan hindra mig i att vara ett original. Många gånger kan kraven, både de uttalade och de som inte är det, kännas övermäktiga. Och då kan det verkligen bli "the worst two minutes of my life".

Inga kommentarer: