onsdag

Valmöjligheter

En av mina döttrar som precis har lagt tre decennier bakom sig brukar säga att det är skönt att bli äldre. Jag som snart fixat sex likadana känner likadant. Fördelarna med några år på nacken är möjligheten att vara selektiv i sina val. Erfarenheten ger mod att genomföra dessa. Tryggheten i att kunna lyssna på vad andra säger men sedan ändå göra sina egna val och stå för dom. Med andra ord - jag har valmöjligheter.

Sitter just på en balkong med Medelhavet femtio meter ifrån mig. Månblänket i havet och allt runt omkring uppmanar till reflektioner. Livet levs ju enbart framåt vilket är en befrielse. Det som har varit, har varit. Jag inser att mina val kan vara avgörande inte bara för mig själv, utan även för min omgivning. Ansvarsfullt.

Men just nu lutar jag mig tillbaka och lyssnar på havets vågskvalp mot stranden. Mörkret är kompat förutom nattens lampa som lyser där på himlavalvet.

                                   

måndag

Psykiskt förkylning

Vilket bra nytt ord! Smaka på det - psykiskt förkylning.

Läste idag en kanonbra krönika av Emma Rasper i Göteborgs Posten. Den handlar om den ångest som drabbar många av oss svenskar med jämna mellanrum. Hon menar att vi allt för sällan vågar vara ärliga då vi drabbas av psykisk ohälsa. När vi inte orkar gå upp ur sängen och än mer ställas inför alla krav som ett arbete gör. Då vi ringer och sjukanmäler oss för förkylning eller feber, i stället för att säga som det är.

Hon skriver att nästa gång hon drabbas av ångest kommer hon att säga att hon är psykiskt förkyld. Läs hela krönikan här.

Psykiskt förkylning - visst har jag drabbats av det nån gång. Erfarenheten säger mig att den går över och inte är farlig men den är inte mindre jobbig när den pågår. Det kan ha med mig själv, familjen eller jobbet att göra. Ja till och med livet kan göra att jag drabbas av denna.

Psykiskt förkylning - ger hopp! Den är av övergående art. Kanske behöver jag "febernedsättande medicin". Eller rentav kanske ett "penicillin" ibland om den är virusartad. Kanske räcker extra ompyssling och ett lyssnande öra.

söndag

Julkort

Kreativiteten har fått sitt lystmäte stillat under helgen. Årets julkort har skapats som traditionen bjuder tillsammans med mina döttrar. Det fantastiska med att göra saker tillsammans är chansen som ges till massor av prat, skatt, god mat och dryck. Det är sådant som gör livet.

Nio effektiva timmar har lagts ner på att producera årets variant. Motivet är en stickad tröja med en känsla av Norrland. "Renarna" och snögubbarna var tänkta att representera denna del av Sverige. Vi har klippt, klistrat, tryckt och ritat hela motivet enligt löpandebandsprincipen. Över 100 julkort som förhoppningsvis ska glädja vänner och bekanta.

Känner mig nöjd och varm i hjärtat över tiden med min Moa och Ida! Love you.

                                   

                                   

                                   

tisdag

Snällhet

Så många gånger som jag fått svaret "snäll" på frågan hur en kompis ska vara, vet jag inte. I skolan är arbetet med relationer och förhållningssätt kontinuerligt. Därav frågan.

Jag tycker snällhet är underskattat. För mig inkluderar ordet att jag tar ansvar, att jag säger ifrån och att jag vet hur jag löser en konflikt. Att jag har respekt för mig själv och andra. Snällhet gör att vi mår bra. Det innebär inte att någon kan köra med mig, att jag blir mesig. Att vara snäll mot andra påverkar mitt mående. Det är jag övertygad om.

Föräldrar, lärare och andra vuxna i barns och ungdomars omgivning behöver bli än tydligare i vad det är att vara snäll. Ingen av oss kan lägga ansvaret på någon annan.

fredag

Fredspriset -Malala

Helt galet! Vilket bra val! Äntligen går priset till en ung fantastisk tonåring som berör och berört hela världen med sin klokskap, sitt mod och engagemang. Och hon är kvinna...och en ung sådan som redan mött ondskan förklädd i samhällssystem med religiösa inslag, som säger att kvinnor inte är någon talan. En ondska som säger att kvinnor inte ska få någon utbildning. En ondska som säger att kvinnor inte är värda något och som utöver våld mot den som vågar trotsa påbuden. En kula från en pistol från en representant för denna onska höll på att kosta Malala livet. Men hon överlevde och fortsätter sin orädda kamp för utbildning till alla!

Malala säger "Jag vill inte utkräva hämnd mot talibanerna. Jag vill att talibanernas söner och döttrar ska få utbildning!" VIdare att "jag höjer min röst - inte så att jag kan skrika - utan så att de som inte har en röst kan bli hörda". 

Som en tant i sina bästa år känner jag stor respekt och ödmjukhetinför denna modiga människa. Grattis Malala till priset. Du är en gåva till vår värld.

                        

00:55

Nu gick det inte lägre. Sömnen vägrade infinna sig. Det är ingen idé att ligga kvar i sängen. Det är bara att konstatera. Det blir en sån där natt. En natt med väldigt lite sömn. Det märkliga är att den ofta infinner sig när behovet egentligen är som störst.

Jag blir alltid fascinerad över hjärnas hyperaktivitet sent på kvällarna. Inte varje, men väldigt många av dom. Tankebanorna är många, ibland väldigt komplicerade och återkommande. Precis som om de vill skapa riktiga hjärnspår för att bli ihågkomna. Jag kan bli sjukligt trött på dom. I alla fall den här tiden på dygnet.

Så nu sitter jag här, i morgonrocken uppkrupen i soffan och hjärnan är lugn och fin. Ögonen trötta. Är det läge med ett nytt försök? Sovförsök menar jag. Nja jag väntar en liten stund till. Äter en apelsin. Och surfar runt lite.

onsdag

Kampen

Det är morgon. Mörkret utanför fönstret är fortfarande kompakt och regnet smattrar på fönsterblecket. Frukosten är avklarad och jag sitter med datorn i knäet för att se vad som hänt i världen under natten.

Just nu pågår ett inre samtal. Gå till jobbet eller inte. Kropp och själ skriker om att få vara hemma och vila men det plikttrogna i mig säger att jag ska gå till jobbet. Jag vet redan resultatet. Jag är på jobbet om en timme. Så är det alltid. Än har inte motståndarsidan till plikttrogenheten vunnit striden. Kommer förmodligen inte att göra det heller. Men kampen är lika stark nu som för länge sedan. Ingen sida verkar vara beredd att ge upp.

Sitter fortfarande och hör smattret på fönsterblecket. Musiken som uppstår där är rogivande. Jobbet mitt är inomhus. Det är bra. Just i dag i alla fall.

God morgon.

----

Fjorton timmar senare....Jag överlevde dagen!

tisdag

Tradition och tradition

Det finns goda och det finns dåliga traditioner. Kvällens samtal med döttrarna tillhör den första - de goda. Sedan många år tillbaka har julkorten tillverkats hantverksmässigt i familjen. Tiden fram till beslutet hur årets ska designas är spännande. Med tanke på alla tidigare kort är det ju av vikt att inte upprepa sig. Det har vi lyckats med hitintills.

Nu är vi där att beslutet tagits. Nu fördelas ansvarsuppgifterna. Allt för att förbereda helgen då vi träffas för att framställa årets upplaga av julkort.

Julkorten är inte det viktigaste. Det är att vi får tid tillsammans. Vi äter, sover och gör saker tillsammans. En vanlig bristvara i mitt liv.

Överflöd

Höstvindarna höll på att plocka ner mina äpplen. Så det var bara att ge sig ut och göra det själv för att fallet till marken inte skulle bli så hårt. Naturen bjuder verkligen på ett överflöd under just denna tid på året. Jag borde ju hoppa jämfota av glädje över mängden frukt, men det är inte riktigt så. Även om jag erbjuder omgivningen min frukt har jag mer än vad jag behöver. Några av dem blev i alla fall en äppelkaka som mina kollegor fick ta del av.

Jag tänkte på detta när jag smet in i affären idag för att handla mat. Utanför satt en kvinna som förmodligen inte lever i samma överflöd som jag. Jo jag är medveten om diskussionen kring tiggare. Men jag vet att massor av människor både nära och långt borta inte har mat för dagen. Jag lever definitiv i ett överflöd.

Hörde idag att om alla människor i världen skulle leva som vi i Sverige så skulle det behövas ungefär 3,5 jordklot. 3,5 jordklot!!! Kolla själv här hur många jordklot som skulle behövas om alla levde som du.

                                 

                                 

söndag

Reträttplats

Arbetsveckan är över och husvagnen kopplad på bilen för att dras tills dess vinterplacering. Platsen andas kultur och Vasalopp. Oavsett var du rör dig i samhället ser du traditionen uttryck. 

Jag gillar husvagnsliv.  Har levt det under många somrar men förra vinterhalvåret var min första som vintercampare. En oväntad härligt upplevelse. Att på fredageftermiddag åka de femton milen för att få möjlighet att njuta av total avkoppling. Jag gör bara det kropp och skäl anser vara nödvändigt.  Inga måsten följer med. Dom stannar hemma. 

Så nu är bara att hämta fram kalendern och boka in helgerna! 

                              

                              

tisdag

Föreläsning

Klockan 06.40 satte jag mig på bussen. Jag var på väg till en föreläsning 10 mil hemifrån. Hösten hade under natten sett till att frostens verkningar syntes på bilrutan. Isskrapan kom fram för första gången. Tröjan under jackan behövdes.

Att få bänka sig bland trehundra andra nyfikna skolfolk för att lyssna på Dylan William som talar om lärande, är spännande och inspirerande. Att i vardagen få stanna upp och reflektera över det som är huvuduppgiften i jobbet är väldigt viktigt.

Fler sådana dagar!

söndag

Innesittardag

När det smattrar på fönsterbläcket och  temperaturen sjunker utomhus är det fantastiskt skönt att kura inomhus. Det finns egentligen massor av "måsten". Sådant som borde göras. Men som någon sagt, "varför göra idag det som går att skjutas upp tills i morgon?". Så det har varit min paroll idag.

Jag har istället ägnat mig åt nöjen. Suttit vid datorn och jobbat med olika program. Producerat två videor, som går att använda i information- och utbildningssyfte. Kreativiteten har fått utlopp idag. Kreativitet och tillfredsställelse brukar hålla varandra i handen. Så tycker jag i alla fall.

Nu blir det käk!

lördag

Pedagogisk insats

Känner en viss tillfredsställelse efter dagens pedagogiska insats. En asfalterad skolgård går att använda till mer än att gå på. Har använt mig av färg och pensel för att göra den mer lekvänlig. Men inte bara det. Tänker att den kan användas till matematik också. Barn idag behöver hjälp att leka. Många barn leker inte ute. Så jag tänkte bidra till ökad aktivitet på skolgården. Rasten är lika viktigt för lärandet som klassrummet. Samspel och turtagning. Koncentration och uthållighet. Glädje och lust. Skönt att som rektor att få göra nåt konkret där resultatet syns på en gång! Nu tar jag helg!

                               

                                

torsdag

Uppdatering

Paddan, telefonen och datorn! Alla är nu uppdaterade med det nyaste. Det gäller ju att hänga med som tant. Skämt åsido. Teknik är kul. Det har inte med ålder att göra. Jag som nu befinner mig i tantåldern har insett att jag sticker ut när det gäller att skaffa och använda mig av ny teknik.

Tänk om en mänsklig uppdateringen vore lika enkel som den jag gjort i kväll. Trycka på en knapp och vänta att nya funktioner och egenskaper helt plötsligt vore där. Även utseendet brukar förändras vid en uppdatering.

Samtidigt är det ganska skönt med det invanda och självklara. Ska fundera ett stund - kanske är uppdateringar överskattade. I alla fall den mänskliga.

onsdag

Rhapsody

Det finns glas och så finns det glas. För mig finns ett favoritglas och det är Rhapsody från Orrefors. Sven Palmqvist, 1906-1984, svensk glaskonstnär och glasformgivare är pappa till glasen som han gjorde på 50-talet. Han är bland annat känd för skålserien Fuga.

Glasen finns i klarglas och rökiga. Jag gillar bäst de rökiga. Men de är inte så lätta att få tag på. Hittade dessa två i klarglas i somras på en loppis för 40 kronor. Så det blir fortsatt letande. Men bjuder på ett kort på sommarens fynd.

                                 

tisdag

Hårfager

Det finns ögonblick i vardagen som känns bättre än andra. Ett sådant är när jag efter jobbet får sjuka ner i den sköna stolen framför spegeln och veta att hon som står bakom mig kommer att pyssla om mig den närmaste halvtimmen. Vi hejar på varandra och jag får frågan vad vi ska göra idag. Frågan handlar om hur min frisör ska använda sig av saxen.

Sen delar vi livet med varandra. Vi förundras, förfäras och gläds tillsammans. Samtalet är intensivt och det är inte många sekunder av tystnad. Vad tycker du, säger hon efter en halvtimme. Det är om resultatet hon undrar.

Det är en märklig relation man kan få med sin frisör. Jag tror att en del av deras professionella yrke skulle kunna betecknas som psykologens eller kuratorns. Vi har diskuterat den frågan. Frisören och jag. Hon berättade att om en kund vill vara tyst är hon det, men om hon har en kund som jag, så pratar hon.

Nu dröjer det ett antal veckor tills jag än en gång sjunker ner i den sköna stolen och vi kommer att fortsätta vårt samtal om livet. Det vet jag med säkerhet.

måndag

Baksmälla

Idag är det dagen efter då Sverige blev kallare. Dagen efter då många av oss vaknat upp och frågat oss om det verkligen var sant det som hände igår. Att vi har ett parti med rasistiska åsikter som nu är Sveriges tredje största parti. Vad hände?

Jag inser att jag är en del i misslyckandet. Jag har ansvar som medborgare i Sverige. Ansvar att agera när orättfärdigheten drabbar människor på olika sätt. Inte bara knyta näven i fickan utan höja min röst i olika sammanhang för demokrati och tolerans.

Jag skäms över vad som hänt. Jag skäms över att jag inte varit mer aktiv för arbetet med tolerans. Jag skäms.

Men jag tänker inte stanna kvar i den känslan. I skammen. Jag tänker resa mig upp ur den.

söndag

Annan smärta

Jag blir förkrossad när jag ser vallokalundersökningarnas resultat. Sverigedemokraterna är tredje största parti. Jag gråter. Sverige har blivit kallare.

Smärta

Har tagit mig halvvägs igenom boken "Hjärnkoll på värk och smärta" och känner att det kanske finns hopp. Smärta i huvudet - på ren svenska, huvudvärk, är något som för min del gjort sig gällande under många år. En smärta som inte än har stoppat mig från att jobba men som är hindrande. Har många gånger har jag önskat att kunna gänga av huvudet och byta ut det på som en reservdel.

Enligt det lästa är det huvudet som är boven. Eller rättare sagt det som händer i detsamma. Hur allt fungerar och framför allt inte fungerar. Det är mer komplicerat än så. Skribenten är bland annat en hjärnforskare, så jag lär väl kunna lita på det som skrivits.

Ska läsa igen och fundera över vad nästa steg blir. Boken rekommenderas. Här finns en länk som behandlar ämnet.

lördag

Lördagsnöjen

Det är tidig lördagsmorgon och gräset där jag går är fuktigt. Jag sätter fötterna mellan de små vita näten som nu syns tack vare vattendropparna som fastnat på spindelnäten. Fantastiska konstverk. Själv är jag på väg att avslöja ännu en gömma. En geocache som någon gömt för att jag ska leta och hitta den. Om en liten stund ska jag möta fler som gillar att leta skatter. Eventet samlar folk från stora delar av landet. Tillfredsställelsen när en gömma är avslöjad och loggad - den är inte dum den!

På väg hem hittar jag i den stora matvaruaffären för första gången glutenfritt mjöl som också är ekologiskt! Sånt gillar jag!



fredag

Fredagsbelöning

Efter en heldag sittandes vid datorn, skrivandes en kvalitetsrapport bestämde jag för att köpa en blombukett till mig själv. Tog en sväng igenom ett av stadens loppis. Hittade en liten Helena Tynell vas för en tjuga. Så nu står den där, nejlikebuketten i den nya vasen på marmorskivan ovanför brasan. En fredagsbelöning.

torsdag

Otillräcklighet

Känslan av otillräcklighet kan ibland vara svår att bära. Speciellt när omgivningen förväntar sig handlingskraft och lösningar på uppkomna problem gör att hjärnan går på högvarv.  Pressen ökar än mer när behovet behöver åtgärdas här och nu.

Dagen har bjudit på en sådan situation. Speciellt svårt blir det när det handlar om barn och ungdomar som mår dåligt och bara skriker på hjälp.

Jag har aldrig trott att ensam är stark. Jag tror på att tänka tillsammans. Även då omgivningen förväntar sig att jag ska sitta inne med lösningarna. Jag har sällan dem. Är det en svaghet? Jag tycker faktiskt tvärtom. Det är en styrka att våga vara svag och beroende ibland.

Lösningen på dagens problem har vi inte än. Förhoppningsvis kommer vi att hitta den.

onsdag

Klokare?

Märklig känsla som infinner sig efter det att man suttit och lyssnat till politikerna som blivit utfrågade av slipade journalister. Vad har de sagt EGENTLIGEN? Fattar jag vad de vill göra?

Nej inte ett dugg. Jag blir inte det minsta klokare och min kunskap har inte ökat. Jag blir bara tröttare på allt det politiska snacket. Låter som smattrande reklam. Den ene försöker vara mer dräpande än den andre. Hur tänker människorna omkring dessa politiker? De som är strateger, talskrivare och allt vad de heter. Vems röst vill de åt? Just nu ökar risken att min valblankett kommer att bli blank. För rösta ska jag. Det är min rättighet och också min skyldighet. Vi får väl se.

tisdag

Valet

Stod idag inför 120 tonåring och pratade om valet. Valet som sker på söndag. Det som handlar om vilka politiker som ska styra landet. Fast mitt fokus var inte där utan på att berätta om att livet hela tiden består av val. Val som kan stjälpa eller hjälpa mig till att bli den jag vill vara och bli det jag vill bli. Just denna dag skulle elverna välja vad de vill göra på elevens vallektionerna. Under dessa arbetspass kan eleven fördjupa och bredda sina kunskaper i olika skolämnen.

På tal om valet. Själv är jag i den situationen att jag inte vet hur jag ska rösta på söndag. Tillhör den stora gruppen som inte bestämt sig än. Tyvärr orkar jag inte ta del av de politiska debatterna på radio och tv, utan sappar snabbt över på en annan kanal om ett politikeransikte dyker upp.

Jag vet faktiskt inte vad som kommer att avgöra vem jag lägger min röst på. Elle belle bi...


måndag

Naturgodis

Varenda år känner jag likadant. Jag gör ingenting. Naturen sköter allt. Mitt uppdrag blir att ta hand om allt det den har att bjuda på. Ägnade eftermiddagen i går åt att plocka ner massor av äpplen innan dragningskraften gör att de hamnar på backen. Plommonen likaså. Mängden av frukt är som vanligt betydligt mer än vad vi som bor här klarar av att konsumera.

Så jag fyller kassar och tar med mig till jobbet. Till skolan och till alla som jobbar där. Det blir mitt bidrag till godiskorgen. Fyller på med lite naturgodis. Ska göra några äppelkakor och frysa in för framtida behov. Både med och utan gluten. Att ätas med massor av vaniljsås. Det är grejer det. Livsnjutning.


söndag

Tillbaka

Har under lång tid tagit paus från bloggskrivandet. Inspirationen har varit tynande och jag har haft annat fokus. Men saknaden över att få skriva har gjort sig gällande, så här är jag igen. Själv inspireras jag av andras tankar och liv. Vardagen är egentligen det häftigaste som finns. De små undren som sker varje dag. Både på jobbet och den del av tiden på dygnet som kallas fritid. Att få sätta sina upplevelser och tankar på pränt tydliggör livet. Så tycker jag i alla fall.

Sen är ju ett av mina stora intressen vackra saker, speciellt från 50/60/70-talet. Så det blir även bilder på sånt fortsättningsvis.

Råkade springa förbi ett loppis i lördags och hittade denna fina traktörpanna från NilsJohan. Till en billig penning följde den med hem och blir eftersom jag redan har en, en present till någon. Skärbrädan under grytan stannar i alla fall hos mig. Stor, vacker och användbar!


onsdag

Vedhög

Vissa tider på året hopar sig arbetet likt en vedhög. Klabb läggs på klapp och högen bara växer. Trycket ökar. Att då göra något som är förenat med kroppsarbete, något som ger synliga resultat, är förtvivlat skönt. Att flytta en drygt tjugo kubik okontrollerad vedhög till staplad, kräver full koncentration. Närvaron är fullständig. Befriar tankarna från alla till synes olösta situationer. Tur att det finns några kubik kvar.


fredag

Scanna av!

Gömma!

Visst är det härligt när man upptäcker nya saker i livet. Jag gjorde det för några år sedan. Jag håller på med geocaching. Letar små eller stora gömmor, för det mesta placerade någonstans ute i naturen. Och nu har jag placerat ut en stor själv. Ett TB-hotell. För den oinvigde helt random, men för oss invigda ett ställe för travelbags och coins att mellanlanda.

Vad jag sysslar med på min fritid är ju helt min ensak egentligen. Men det fantastiska är att göra något med andra. Göra något som är helt kravlöst och helt utifrån mina egna villkor. Här spelar ålder ingen roll. Geocachingen har tagit mig till platser som jag inte hade en aning att de fanns. Gömmorna finns överallt, oavsett var du kommer i världen! Bara det! Så nu väntar jag med spänning på alla som ska besöka min gömma som står där i skogen, någonstans i Sverige!

                              

söndag

Ägghöna

Ägg, hönor och kycklingar hör påsken till. Tiden på året gör att de dyker upp hemma hos mig just nu. Favoriten är denna. Ägghönan från Rörstrand, designad av Marianne Westman. Gillar den skarpt. Den kan rymma både godisägg och vanliga ägg. Ibland en blomma. Gillar både färg och form.


                               

tisdag

Nostalgitripp

Med jämna mellanrum landar den i postlådan. Färggrann och fylld med ögongodis. Och idag var det en sån dag. Än har jag bara snabbt bläddrat igenom tidningen. Nästa fas blir att djupa i något av alla reportage.

Ett billigt nöje som bara gör mig än mer intresserad för formgivningen från förr.

söndag

En bra kombo

Ibland är det skönt att stänga av omvärlden. Dra ner tempot. Åka bort. Något händer när hjärnan inte behöver vara uppkopplad och beredd på att fatta beslut. Kroppen mår gott. Människan är skapt för arbete, och vila. Det är min övertygelse. Vila betyder ju inte att jag nödvändigtvis måste ligga i ryggläge. Det kan handla om att göra något helt annat än det som vanligtvis står på agendan.

Husvagn, sol och geocaching är en bra kombo. Vila är att släppa taget...

                       

tisdag

En vanlig dag

Livet består ju mest av vanliga dagar. Med det vill jag inte säga att vanliga dagar har sämre kvalitet än de ovanliga. Det enda kan väl vara att de ofta smälter samman till en större massa än de ovanliga som sticker ut i högre grad.

Idag har varit en vanlig dag. Jag hade inga problem att ta mig ur sängen i morse även om tröttheten var bedövande. Dagen har gått i utbildningens tecken. När jag sitter där översköljs jag av tacksamhet över att ha en fantastisk kollega att lita på när det blåser. Att sen kunna dela vardagen med henne gör ju inte saken sämre. Idag har vi tillsammans pratat arbetsmiljö men också strosat bland vårens kläder i stans butiker.

Solen har visat sig och jag har sett både blåa och vita sippor under geocachingturen med mannen. Jag har ätit mig mätt! Jag vet att sängen väntar på mig om en stund.

En helt vanlig dag. En helt fantastisk vanlig dag.

lördag

17 grader

Jag öppnar dörren och värmen möter mitt ansikte. Sommar! Det är det första jag tänker på. Går en vända på gården. Ser att blåsippeståndet som finns vid min stentrappa har producerat de första blommorna. De är gudomliga. Det torra och döda gräset runt blommorna står i skarp kontrast med livet som blommorna utstrålar.

Dagen tillbringas med att hjälpa våren på traven. Dött gräs, gamla grenar och gamla blomställningar blir mitt mission idag. Allt samlas ihop och blir till en ansenlig hög. Blåsorna i händerna efter krattningen visar på att de är ovana med detta uppdrag. Våren kan komma!


söndag

Söndagsmorgon

Det finns nog ingen tid på dygnet som jag älskar så mycket som morgnarna. Oftast är jag pigg, oftast är jag ensam. (Mannen sover). Det är tyst och jag kan själv umgås med mig själv utan att ta hänsyn till en endaste människa. Det är egentligen då jag hinner att reflektera över livet. Livet som det upplevts av  mig själv men också som det beskrivs av andra människor. I tidningar, i kontakter, på nätet osv.

För mig är det livsviktigt att våga stanna upp och fundera. Fundera över val som jag gjort och gör. Men också för att upptäckta det värdefulla och hinna njuta av livet. Att leva här och nu, som ofta kan upplevas som en klyscha, är ändå sant. Hur tar jag hand om mina relationer? Vad gör jag med mina förmågor? Måste jag köpa mer?

Solen skiner in igenom husvagnsfönstret och värmer min nacke. Filen i plasttallriken (jag är ju i husvagnen) är uppäten. Ska snart brygga mig en kopp te. Än är det långt till måndagen och den kommande veckans fullspäckade program. Idag är en dag för njutning!

onsdag

Var är vi på väg?

Just den frågeställningen är en viktig ingrediens i ett populärt tv-program. På spåret. Men det är naturligtvis något helt annat jag tänker på. Oavsett om jag surfar runt på nättidningarna, springer förbi löpsedlarna eller låter nyhetsprogrammen på radio eller tv stå på, möts jag av ondska i olika former. Ryssland tar över Krim . Syrien blöder. Rasisterna tar plats i samhället. Drogmissbruket bland ungdomar ökar. Listan skulle kunna göras lång. Och då infinner sig frågan, var är vi på väg? 

I grunden är jag en obotlig optimist. Men när jag gör en omvärldsbevakning känner jag hur denna skakas i sina grundvalar. Ondskan och intoleransen klär sig i många olika kläder och dyker upp när jag minst anar det. Även bland människor som finns i min omgivning. Läskigt. 

tisdag

Konst

Kreativiteten har flödat i kväll. Fyra tanter varav en med kunskap om glaskonst har tillbringat kvällen med att skapa glassmycken. Fantastiskt vad man kan göra med glasbitar och vilka egenskaper glaset har. Nu väntar bränning av glaset och nya former och färger.

När fyra tanter, som alla äger talets gåva möts, är det många ämnen som hinner avhandlas. Skratt blandas med allvarsprat. Livserfarenheter kryddar samtalet. Jag åker hem, väntar på att mina smycken ska brännas. Sen möts vi igen för att göra dem klara.

måndag

Normalitet

I tried to be normal once. Worst two minutes of my life.

Något som enligt min förmenade blir bättre med stigande ålder är att jag släpper normalitetsbegreppet. Livet har lärt mig att variationerna för vad som är normalt är lika brett som antal människor. Och det är ganska befriande att åtminstone ha förstått det. Efterlevnaden skiftar.

Att sträva efter att vara "normal" - eller "som alla andra" är ju egentligen väldigt tråkigt. Hur mycket roligare är inte variation? Omgivningens och mina egna spöken kan hindra mig i att vara ett original. Många gånger kan kraven, både de uttalade och de som inte är det, kännas övermäktiga. Och då kan det verkligen bli "the worst two minutes of my life".

söndag

Min gympapåse

Röjer i garderoben. Vårrensning. Där bland några ärvda dukar ligger den. Min gympapåse. Man gjorde såna när jag var liten. Alla hade en. Den tillverkades på slöjden. Undrar när? Kanske i årskurs 3 eller 4. Det var tider det. I den hade jag mina gympakläder och sockiplast. Sockiplast var som en strumpa med en tunn plastsula så man inte skulle halka. 

Undrar om dagens 9-10-åringar skulle fixa att sy med maskin och brodera som man gjorde då? Kanske inte, men å andra sidan kan de så förtvivlat mycket annat som jag inte kunde då. Så det jämnar ut sig. Liten nostalgitripp blev det!





lördag

Hej klimakteriet

Det var flera år sen jag kunde säga hej till klimakteriet. Kallas också övergångsåldern. Könshormonet östrogenet i kroppen minskar och stannar på en låg nivå resten av livet. Värmevallningar, humörssvängningar och problem att sova kan vara sånt som dyker upp. Mensen upphör. Så naturligt för alla kvinnor men som det sällan pratas eller skrivs om.

Första tecknet för mig var en helt okontrollerad värmebölja som sköljde över mig. Kom från ingenstans och var över på någon minut. Helt plötsligt började jag vakna på nätterna, vilket jag aldrig gjort tidigare. Då visste jag. Nu var min tid. En ny tid med nya erfarenheter. Det är ju inte så att livet avstannar utan det fortsätter i full fart. Kanske att åldern gör att jag i högre grad än tidigare väljer vad jag vill lägga min energi på.

Nu ska jag läsa vad andra skrivit om klimakteriet - har beställt boken "Hej klimakteriet". Återkommer i ämnet!

fredag

Cuba - Upsala-Ekeby

På väg hem från jobbet. Going genomet Gallerin. Lions har Loppis i en tom affärslokal. Och where står det. Berit Ternells servis Kuba. Val har aldrig kikat efter FORUT. Men Faller helt pladask för Färg och Form. För 400 kronor följer med fållen. Impulsinköp i Dess Ratta bemärkelse.

Berit Ternell LeverantörsguideDu är Född i Göteborg 1929. arbetat på FLERA Stall, bland annat på Gefle Porslinsfabrik under femton år. Under den tid Designade Honen föremål för både Gefle OCHj Ekebyfabriken.



söndag

För framtids segrar!

Mitt första Vasalopp i natura. Tidigare har jag bänkat mig framför TV:n och fascinerats och beundrat alla dessa människor som tar sig de nio milen på skidor från Sälen till Mora. Den här gången kunde jag med egna ögon se och även själv vara med att heja fram både vinnarna men också alla andra vanliga "Svenssons" som bestämt sig för att utmana sig själva.

Jag stod som du nog förstått bredvid spåren och reflekterade över vad som skulle få mig att åka nio mil på skidor. I ett sträck också. Vad skulle jag vilja bevisa? Vad skulle få mig att gå upp i svinottan, för att vara på start vid halv sex i Sälen för att sedan vänta tills efter åtta innan starten går. Inget i dagsläget. Jag är så nöjd att få stå vid sidan av.
NorrmanMynen som vann Vasaloppet
Norskan som var första kvinnan över mål

I fäders spår för framtids segrar

Rädsla

Får man säga att man är rädd? Jag är faktiskt det. När stor stat morrar och hotar en liten, är det svårt att inte känna kalla kårer utefter ryggen. Jag tänker naturligtvis på Ryssland och Ukraina. Vad driver ett så stort land som Ryssland att ge sig på en granne? Räcker inte det territorium och den makt som de har?  Vad kommer hända? Det värsta är väl att detta stora land kommer högaktningsfull att strunta i alla fördömande från övriga världen.

lördag

Jag kräks också

Det är inte bara försäkringskassans chef Dan Eliasson som kräks över Jimmy Åkessons inlägg i programmet Debatt på TV i början av veckan. Jag gör det också. Och inte bara det, jag skräms och skäms att dessa människor med åsikter som Åkessons finns representerade i vår riksdag. Människor som gör om icke sanningar och halvsanningar till sanningar och presenterar dem med sådan övertygelse och frenesi att de kan uppfattas som detta. Naturligtvis handlar "sanningarna" om människor med annat etniskt ursprung. Och i detta fall vad de gjort med herr Åkesson i åldern mellan 5-8 år. Det visar sig att det bara fanns en kille i herr Åkessons klass som kom från Rumänien om jag inte missminner mig. En kille! Och när herr Åkesson talar om tiden får man lätt uppfattningen att det handlade om en stor mängd människor. En icke sanning som blivit en sanning i hans huvud.

Så nu har jag sagt det.

fredag

Vägval

Det har vuxit fram under en längre tid. Jag har tagit intryck av andras tankar och val. Det är inte så att jag inte gjort val tidigare, för så är det. Exempelvis har det nästan alltid blivit svenskt i stället för utländskt. Kanske inte för att det är sämre, men med en medveten tanke att det borde gynna den svenska produktionen. Det jag pratar om är naturligtvis maten. Fläskfilén är inte dansk i min matlagning. Kött överhuvud taget är svenskt. Mjölken är ekologisk. Bananerna likaså. Så har det varit under lång tid tillbaka. Men nu ska även andra produkter som jag använder i högre grad bli svenska och/eller ekologiska.

Jag är medveten om att det är svårt att veta vad som är bäst för miljön, arbetstillfällen mm. Är svenska närodlade tomater bättre än spanska ekologiska? För miljön menar jag. Sånt kan jag inte. Det jag vill med mitt beslut är att handla mer medvetet. Kanske det har med åldern att göra?

Jag vill i högre grad bidra till en bättre hushållning av våra resurser men också till att se till att vi har människor i vårt land som vill och kan försörja oss med bra råvaror! Tantsurr har talat!

onsdag

...och en slank han dit, och en slank han hit...

Han i det här fallet är vår käre utbildningsminister sedan ett gäng år tillbaka. Han med ordning och reda ni vet. Och principiellt har jag definitivt inget mot det. Mina synpunkter är mer inriktade på vägen dit. Men det var inte det jag tänkte skriva om. Det handlar om de många snabba beslut som tagits och som sedan ändrats. Flera ändringar har gjorts och kommer att göras i den nya skollag som kom för fyra år sedan. Lärarlegitimationens krav och riktlinjer har ändrats efter fattade beslut. Nya allmänna råd har skickats ut för att inom ett år vara inaktuella p g a att skollagen har ändrats.

Ni hör ju hur det är. Vi som ska administrera detta, vi som arbetar i skolan, hinner inte med. Implementering sker av nya direktiv, där delar måste ändras. Blanketter skapas för att stämma överens med lagkrav, dessa måste kort därefter göras om. Och så vidare, och så vidare.

Frustration, kostnader, massor av tid som inte blir kvalitetstid. Mitt i detta ska elever ges förutsättningar för att utveckla sina kunskaper så långt det går. Jag blir lite matt ibland!

lördag

Bombycilla garrulus

När jag tittar ut genom balkongdörren ser jag dom. Sidensvansarna. Sitter uppflugna och uppburrade i eken. Jag förstår att det är något som gjort att de landat hemma hos mej. Går en trappa ner och ser vad det är som tilldrar sig deras uppmärksamhet. Äpplena från i höstas som jag haft i en zinkbalja vid grunden på huset. Jag har sitt småfåglarna mumsa där. Baljan var halvfull med äpplen i morse...nu är det tom! Skråmålet varade hela dagen. Hej då sidensvansar. Ses nästa vinter.

torsdag

Och nu Ukraina

Kan människor inte bara sluta att ta livet av varandra?! Varför kan man inte sätta sig ner och komma överens? Jag känner stor förtvivlan och frustration över alla människor oavsett åsikt som mister sina liv. Det är så svårt att ta in de bilder som kablas ut över världen. Syrien och nu Ukraina.

Jag tänker på alla de som inte kan försvara sig, som drabbas oskyldigt mitt i kampen som utkämpas. Som kommer att förlora tilltron till mänskligheten, kanske sitt hem eller sitt liv.

Jag vet...jag är uppväxt i en skyddad verkstad. För så kan jag väl kalla Sverige. Vad vet jag om att kämpa för människovärdet? Vad vet jag om att försvara min rätt att uttrycka min åsikt? Vad vet jag om att ständigt behöva kämpa för att få mat att äta? Vad vet jag?

måndag

Tankar på glid

På mina gardiner på kontoret finns tryck av kvinnor i mängd, sida vid sida, sittande med fötterna i plurret. Naturligtvis är vattnet salt, vinden ljummen och solen lyser från en klarblå himmel. Samtalet kvinnorna för med varandra handlar om livet.  Om glädjeämnen i vardagen men också om det svåra. Relationen med partnern som strular eller om barnet som mår dåligt. I nästa ögonblick är alla överens om att det bästa med livet är nu. De bestämmer sig för att njuta av varandra och sommarvärmen.

...som det kan gå...tankarna gled iväg...jobbet väntar.

                        

lördag

I fädrens spår

Sitter här i  husvagnen som står uppställd 10 meter från Vasaloppsspåret. Blötsnön singlar ner och det droppar på  husvagnstaket från tallen i närheten. Mora förbereder sig inför den invasion av skidor med till hörande människor. Själv förbereder jag mig mentalt. Det är väl så långt jag sträcker mig. Nja inte riktigt. Var och köpte mig en mössa med tillhörande vantar för att göra utevistelsen vid spåren behaglig. Det är där jag kommer att hålla mig med hänsyn till mina skidande medmänniskor. Men först ska en och en halv arbetsvecka klaras av.


                   

tisdag

Sveriges postsparbank

Besökte bror min under helgen. Hans kontor skulle möbleras om och de svarta plastsäckarna skulle fyllas med sånt som för länge sedan slutat upp att ha någon betydelse. Min insats blev att bistå i detta arbete, vilket inte var speciellt svårt. Jag är av den åsikten att det som inte rörts på flera år, inte behöver ta plats hemma hos mig. Ok, det är en sanning med modifikation. Det finns saker som ska sparas och njutas av.

Bror min hittar bland mycket annat sin gamla bankbok. En hederlig gammal bankbok som togs med till banken vid insättning av sparade medel. Stämplar, klistermärken och signaturer pryder insidorna i boken. Det var tider det



måndag

Tanten i mig

Jag tror det är tanten i mig som envist försöker få julstjärnan (i alla fall den vita) från i julas att fortsätta sitt liv hemma hos mig. Nåt annat kan det knappast vara. Den är oroväckande kal nertill. Med jämna mellanrum glömmer jag att vattna blomman och utseendet talar då för en snabb transport till sopkorgen. Men inte...vattenkannan dyker upp allt för att prova om en vattenbehandling kan göra underverk. Och det gör den. Vips, förlängs livet på denna vita julstjärna. Om nu julen varar ända till påska återstår att se. Jag överlägger med mig själv att låta tulpanerna ta över här hemma. De har redan gjort sitt intåg.

söndag

Helt galet!

Nyfikenheten tar över och jag rundar hörnet på huset för att titta om snödropparna dykt upp. Har egentligen ingen tro att så är fallet, men vad ser jag?! Där är dom. Stolta, rakryggade och starka budbärare om att våren är på väg. Inte i morgon men snart! Är lika förundrad varje år inför naturens oerhörda livskraft. Kraft som trotsar allt. Minusgrader, isande vindar och snö. Så hej och hopp - våren är på gång.

onsdag

Rektorsnål

Så fick jag den då i min hand. Den lilla gula rektorsnålen. Hur det kändes? Blandade känslor är nog det mest rättvisande att beskriva det som. Å ena sidan ett enda stort ÄNTLIGEN, men å andra sidan lite sorgligt. De månatliga avbrotten då vi träffats för föreläsningen, samtal och massor av god mat är slut. Den input jag regelbundet fått, tar slut här. Men den övervägande känslan är: ÄNTLIGEN är det slut. Jag fixade även detta. Undrar vilka utmaningar jag ska gripa mig an nu?

Har just kommit hem och pustar ut efter två dagar av examination och tillhörande utvärderingar. Sitter insvept i pläden. Ska sätta på en serie och bara sjunka in i den. Tänker pusta ut. I alla fall en kvart eller två!

söndag

Nature

Jag håller på och packar för att åka hem. I förtältet på husvagnen är det minusgrader. Jag för undan gardinerna som hänger för plastfönstren och upptäcker hur ljuset silas genom alla fantastiska iskristaller som bildats och format sig som löv. Jag tar fram kameran för att fånga ögonblicket. Det behövs inte många plusgrader så upphör dessa iskristaller att vara just detta och övergår i annan form. Naturen bjuder på dessa konstverk alldeles gratis.