tisdag

Nyårsafton

Tänker på hur lätt tiden fångar tankarna och medvetandet. Ett gammalt år, ett nytt år. Det kanske skulle vara så i stället att jag fångar den verklighet som tiden rymmer. Mitt liv är större än tiden som omger livet. Livet är ju alltid nu. Inte för längesedan eller i en framtid som jag inte vet nåt om. Varje ögonblick är mitt så länge jag är i livet. Livet är nu.
Kan ju vara nåt att fundera på så här i slutet av 2013. Om några timmar skriver vi 2014. Ser fram emot det. 

Hur svårt kan det vara?

Nyårsaftonen börjar tidigt i år! Klockan är nu tjugo i två och det är kolsvart utanför fönstret. Jag borde sova, men hjärnan behagade att dra igång tankeverksamheten på högvarv. Det är bara att kliva upp då. Sängen blir, om jag ligger kvar, i det närmaste ett tortyrredskap och det tänker jag inte låta den bli. Min säng ska vara skön när jag väl befinner mig i den, så nu är det soffan som gäller en stund. 

Undrar vad som händer i hjärnan så där framåt kvällen? Ett frispel? Luft under vingarna, eller? Helt galet är det i alla fall och inte går det med någon som helst viljekraft i världen avbryta eländet. Nästan så att försöken att göra det, triggar hjärnan att lägga i en ännu högre växel. Vad ska man göra? Det är väl bara att acceptera faktumet. Det blir lite sömn i natt. Nu gör det ju inte så mycket med tanke på att det är nyårsafton. Natten har alla möjligheter att förlänga sig till framåt förmiddagen. Det är inte hela världen att inte sova då klockan är 01.51. Jag njuter just nu av att jag är ledig, även om jag inte sover min behövliga skönhetssömn! Så var det med det.

måndag

Så här i grevens tid...

Det är fantastiskt med bilder. När jag sitter här och bläddrar bland dem kan jag på ett ögonblick i minnet befinna mig där och då. Till och med dofter och ljud blir jag påmind om. Det är fantastik så mycket ett år kan innehålla. Möten med människor. Resor till andra miljöer. Vackra saker som ögat har fått fröjda sig i. All tillfredsställelse det är att ha ett jobb att gå till. Familjen som finns där även om vi är spridda över Sveriges avlånga land.

Även det som varit svårt och känts oöverstigligt har på något sätt bemästrats. Människan är fantastisk att hitta lösningar och möjligheter i utmaningarna. I efterhand kan jag stå där som ett stort frågetecken och fundera över hur det hela gick till! Men samtid är jag en erfarenhet rikare.

2013 känns som ett år då de mörka krafterna i samhället blivit synliga. Rasism och främlingsfientlighet och till och med tagit sin plats i våra beslutande organ. Det skrämmer mig oerhört. Och när jag tänker på att 2014 är ett valår hoppas jag svenskarna visar tydligt att detta inte tillhör vårt land. I övrigt väntar jag med spänning på ännu ett fantastiskt år, då jag är färdig med min rektorsutbildning vilket kan göra att jag kan lägga mitt fokus på andra utvecklingsområden. Färre tillfällen med huvudvärk skulle göra hela mig glad. Den som lever få se!

söndag

Rapport i jultider

Hur många tankar kan man tänka och hur många ord kan man skriva? Många, kan jag jag konstatera. Så många att hjärnan är fullt sysselsatt med att formulera nya när den borde vila. Skriver just nu min rapport kring systematiskt kvalitetsarbete i skolan och inser mer och mer det komplexa i detta arbete. Men så är det väl alltid när man djupar i något ämne. Börjar närma mig slutet och förhoppningsvis ska jag kunna skicka in dokumentet för bedömning. Med andra ord, få reda på allt det som behöver förändras, förtydligas och tas bort.

För övrigt sitter jag nu och funderar på när jag ska börja ta bort det som tillhör julen. Lika roligt som det är att ta fram de gamla tomtarna och bockarna, lika skönt är det att plocka undan dem. På något vis längtar jag alltid tillbaka till det normala, vad nu det är. För mig är våren på gång när jag köper de första tulpanerna och äter den första semlan, vilket inte kommer att dröja länge innan det är gjort.


fredag

Tid för reflektion

Ibland är ledigheten mer önskad än andra gånger. Denna julledighet har varit en sådan. De fyra vuxna barnen hade meddelat att de var på väg hem. Några dagar skulle vi vara tillsammans. Det är alltid spännande att i slutänden konstatera hur det har gått. Jag menar att umgås sex vuxna människor i samma hus under några dagar. Ibland alldeles utmärkt. Andra gånger önskar man bara att de där dagarna tillsammans ska ta slut. Inte för att vi inte älskar varandra, utan därför att vi har så olika vanor och orken att ta hänsyn till varandras behov, inte finns där. Jobbet har krävt sitt. Både kropp och själ är utmattade.

Nu finns tid att reflektera. Alla har dragit hem till sitt, mannen är på jobbet, jag är ledig, det är tyst i huset och jag kan konstatera att vi överlevt även denna jul. Pusslen är lagda. Den glutenfria, den vegetariska och den alldeles helt vanliga julmaten blev tillagad och uppäten. Den stora dottern har blandat goda drinkar. Några har tränat. Andra har tränat i tanken. En promenad utomhus visade på att syrenen hade vårkänslor. Knopparna var stora och gröna. Helt galet.

Njuter av tystnaden. Har fötterna på bordet och tänker att jag ska inte göra någonting alls just nu, mer än att bara vara. Imorgon blir det examensjobbsskrivande. I övermorgon också! Och nästa... och nästa...

onsdag

Trio - Hjördis Oldfors

En eller två, ingen samling. Nu har jag både assietter och skålar i Trio av Hjördis Oldfors. Här ser du i ett tidigare inslag assietterna. Så då kan man väl kalla det en samling. Gillar former och färger. En sallad står sig fint mot den svarta färgen. Det fina är att göra vardagen vacker. Ett sätt är att omge sig med en fin skål eller tallrik. Svårare än så behöver det inte vara.


                     

lördag

Lövbacken 2013 - Lövet 1956

Nu står dom där  framför soffan. Två vackra nyproducerade "Lövet" om idag heter Lövbacken. Från Ikea.  Naturligtvis hade jag inte tackat nej till två producerade 1956 men priset hade varit multiplicerat med fem. Men jag är så nöjd med dessa.

Gillis Lundgren har formgivit "Lövet". Bordet var en av modellerna som drog igång hela historien med platta paket. Historien berättar att Gillis Lundgren inte fick in bordet i sin bil och skruvade då i ren frustration bort benen och la dessa vid sidan. Ingvar Kamprad gillade vad Gillis hade gjort och såg till att konceptet med platta paket startade.



torsdag

Inre arbete

Ibland verkar min hjärna och kropp utföra arbete som jag inte själv har full koll över. Och det händer oftast vid tidpunkter då det inte passar sig. Idag är en sån dag. Koncentrationen är dålig. Tankarna flaxar omkring och hoppar från tuva till tuva och har svårt att stanna upp där jag behöver sätta mitt fokus. Kroppen uppvisar utmattning och soffan blir den plats jag uppsöker ganska omgående då jag låst upp den tegelröda ytterdörren. Ett annat tillfälle där hjärnan är på ett helt annat spår är just när jag lagt huvudet på kudden för att sova. Då visar det sig att aktiviteten i hjärnan går på högvarv. Inget jag märkt av sekunderna innan, men just då lampan släkts och jag bestämt mig för att säga godnatt till ännu en dag, är det som om Ivar eller Sven eller allt vad de heter blåser genom skallen.

Och jag lovar...jag har ingen koll på detta inre arbete som tycks pågå. Tyvärr verkar inte sömnen vara en garanti för att inte detta inre arbete utförs. Vaknar ibland av att tankarna som snurrar är så starka att jag blir klarvaken.

Semester kanske vore nåt!

tisdag

Avslöjade

Jag applåderar verkligen alla som har kunskap och möjlighet att avslöja människor som döljer sig bakom diverse pseudonymer på nätsidor som spyr ut åsikter som inte hör hemma i vårt land. Du kan läsa om det i Expressen.. Jag beundrar människor som använder sin kunskap på olika plan för att lyfta fram mörker som döljer sig på olika ställen i vårt samhälle.

I det här fallet gäller det människor som uttrycker en önskan om att flyktingbarn som hungerstrejkar att de ska svälta ihjäl. Nån pratar om apor. En tredje uttrycker att de hederliga ska beväpna sig. Och så håller det på.

Jag skäms som svensk. Ställer mig frågande över vad som det är som gör att en svensk kan bete sig  så och ha dessa åsikter. Det skrämmer mig...

Fortsätt att avslöja...!

måndag

Musikhjälpen

Äntligen har det satt igång. Musikhjälpen. Den lyser verkligen upp decembermörkret. Jag fascineras av människors kreativitet att samla pengar och engagera andra. Jag är en trogen följare och lyssnare och även givare. Det är ju det det handlar om. Att dela mig sig till andra som behöver. Och det finns ju många. Sen blir man ju bara glad över människorna i buren. Både de som finns där hela tiden och de som kommer och besöker. I år handlar det om att flickor och kvinnor har rätt att överleva sin graviditet. Det kommer bli en höjdarvecka!

söndag

Motbild

Eftersom ingen annan säger det så gör jag det. Vi som jobbar i skolan gör ett fantastiskt jobb utifrån de förutsättningar vi har! Bara så att ni vet...!  Min status på FB har varit denna idag. Det finns ett stort behov att  ge en motbild till den negativa bild som sprids om skolan i press och radio idag.  

Skolan, eller rättare sagt vi som jobbar där, behöver bli bättre på att beskriva dagens skola och de förutsättningar som den har. Alla har åsikter om skolan. Alla har ju gått i den. Att vara lärare är ett fantastiskt yrke, men ett oerhört komplext sådant. Skolan återspeglar det samhälle vi lever i med allt vad det innebär. Eleverna är barn av sin tid. 

Skolan är inte problemfri, men där finns fantastiska människor med olika professioner som gör allt för att ge barn och ungdomar förutsättningar och trygghet. 

Röda korset och julklappsetiketter

Sprang häromdagen på de här kanonfina julklappsetiketterna i sann femtiotals anda. Minns dem f rån tiden när jag var liten och fick julklappar av mina föräldrar. Det bästa med det är att det är Röda korset som tryckt upp dem och nu säljer dem. Pengarna går vidare till någon annan som behöver stöd och hjälp. Jag beställde en uppsättning, trots att vi i familjen beslutat oss för att inte köpa några julklappar. Det går ju att använda dem till julkort eller nåt annat. Eller bara spara dem. Om du också vill göra en insats och få de här fina julklappsetiketterna, klicka här.

lördag

Ordbajseri

Jag är en fena på att ordbajsa. Så är det bara. Ibland har jag under årens lopp funderat över hur det gick till att mina rapporter inom högskolan värld har ansetts godkända. Kanske det ändå finns något uns av kvalitet i dem. Men spännande är det varje gång jag ställs inför utmaningen att lämna ifrån mej ett antal sidor till granskning.

Idag har jag lagt nästan tio timmar att vid datorn. Skrivit massor av ord i långa rader. Läst rapporter. Försökt att förstå och analysera. För att sedan skriva mina reflektioner. Och efter tio timmar bestämde jag mig för att trycka på SÄNDknappen. Rapporten hamnade hos min handledare. Så nu är det bara att vänta på att få göra kompletteringar och förändringar. Men så är det ju. En rapport är alltid en process.

Helt galet skönt att vara på gång! Ha en skön andra advent...

fredag

Vinterkläder

Jo, du har kommit helt rätt...Jag har klätt bloggen i lite vinterkläder. Som jag sagt tidigare. Jag gillar kreativitet. Mår gott att få leva i förändringar. Blir ofta less av att alltid ha det likadant. Mannen min är min motsats. Spänningsfältet är brett med andra ord.

Kajsa Nordström och traditioner

Så hänger den där igen. Min vuxenadventskalender. Den hänger där och är bara snygg. Efter förra julen hade lagt den på ett "bra" ställe ni vet. Ett sånt där bra ställe så att man ska komma ihåg det till nästa år. Gjorde jag det? Inte förrän i går kväll!

Jag har skrivit om Kajsa Nordström som designat denna i ett tidigare blogginlägg om du är intresserad att läsa. Jag visade upp kalendern idag för elever på skolan. Jag brukar träffa dem i storsamling några gånger under en termin. Jag pratade om traditioner. Om adventskalendern som en av alla traditioner som vi kan ha. Och då kom jag på att jag kunde ta med mig min vuxenkalender. Snygg är den i alla fall. Tycker jag!


                    

torsdag

Snö

Det är tidig förmiddag. Jag sitter försjunken i olika rapporter. Systematiskt kvalitetsarbete är det jag djupar i. Skriver min slutrapport på rektorsutbildningen. Den turkosa tekoppen står bredvid datorn, jag håller den halvätna mackan i handen och drar pläden närmare mig med den andra. I ögonvrån märker jag då de stora "lappvantarna" som singlar ner utanför fönsterrutan. Snöööö! Jo jag längtar faktiskt efter den. Tycker inte om södra Sveriges grådisiga väder. Jag reser mig snabbt upp och kliver ut genom balkongdörren. Ansiktet vänder jag upp mot himlen och låter flingorna landa på det. Känner kylan och sedan vattendroppen som rinna ner på kinden.

Rapporten har flera timmar kvar innan den kan anses färdig för att lämna till handledaren för granskning. Ser fram emot det ögonblicket.


                   

tisdag

Bara så att ni vet

Jag kommer alltid att vara mamma, tänka som en mamma och känna som en mamma. Barnen har ju sen olika lång tid tillbaka, skapat sin egen tillvaro vilket är det naturligaste i världen. De lever sina egna liv. Och jag är glad för det.

Jag har blivit mamma till fyra fantastiska barn och de har lärt mig vad som är viktigt i mitt liv. I och med föräldraskapet förändrades mitt liv fullständigt. Fokus flyttades från mig till någon annan. Skratten och gråten, den varma kroppen, de första orden, den kravlösa kärleken och allt annat som drabbade mig, finns fortfarande kvar i mötet med mina vuxna barn.

När vi idag möts, pratar med varann i telefon eller på chatten är det mamma och barn som möts. Fast nu som vuxna. En ny spännande dimension. Känner igen den från min egen relation med min mamma.

Så mamma kommer jag alltid att vara. Jag kommer alltid att tänka och känna som en mamma. Jag kommer att ställa frågor som mammor gör. Lägga mig i, lite så där lagom. Erbjuda min hjälp. Bjuda på älsklingsmaten när de kommer hem. Fortsätta att älska dem kravlöst!

söndag

Första advent

Så många människor runt om i världen som just idag kämpar för demokratin på olika sätt. Demonstrationer avlöser varandra. Politiska röster tystas med tortyr. Svenska journalister är försvunna i Syrien.

Själv har jag dragit upp kapuschongen på jackan över huvudet för att skydda mig mot den extremt hårda vinden som blåste genom centrum där jag gick i dag, första advent. Julskyltsöndagen. Köpmännens försök att få mig att handla mer än jag behöver. I sammanhangen känns det överflöd jag lever i som en skymf mot de som inget har. Jag väljer att inte köpa nåt överhuvudtaget. Fastnar för pepparkakshuset som står i fönstret till caféet. Kanske jag skulle ta och baka lite pepparkakor till jul? Älskar dofterna. Måste fundera.