fredag

Då och nu

Vilka minnen det väcker när jag ser framsidan på den här sångboken. En orgel och så vi som sjöng alla de barnvisor man skulle sjunga när man gick på lågstadiet. Jag tror inte vi sjöng några andra visor än de som fanns i den här boken. Det var tider det. Allt bestämt uppifrån. Jag menar nu för tiden ska ju barnen vara med och ha inflytande. Ge förslag på vad som ska göras i skolan och också på musiken. Och inte är det några "barnvisor" som de vill sjunga där.  

Jag hoppas ni hör ironin. Jag tycker det är kanonbra att skolan har förändrats. Då på min tid var det bara att tiga och göra som jag blev tillsagd. Stå på rad. Sjunga ensam inför hela klassen. Göra si eller så. Men jag kan berätta vi övade oss i att revoltera. På olika sätt protesterade vi mot den ordning som gällde då. Härmade läraren i smyg, gömde saker, la på klassiskt vis häftstift på stolen och annat som störde den auktoritet som läraren och skolan var. Detta gjorde jag och flera andra trots att risken var väldigt stor att straffas genom att bli utskälld och förnedrad på olika sätt. 

Tänk att människans längtan av att vara fri och självständig alltid, genom alla tider, har varit så stark att den frivilligt kan utsätta sig för fara.

Inga kommentarer: