tisdag

Nyårsafton

Tänker på hur lätt tiden fångar tankarna och medvetandet. Ett gammalt år, ett nytt år. Det kanske skulle vara så i stället att jag fångar den verklighet som tiden rymmer. Mitt liv är större än tiden som omger livet. Livet är ju alltid nu. Inte för längesedan eller i en framtid som jag inte vet nåt om. Varje ögonblick är mitt så länge jag är i livet. Livet är nu.
Kan ju vara nåt att fundera på så här i slutet av 2013. Om några timmar skriver vi 2014. Ser fram emot det. 

Hur svårt kan det vara?

Nyårsaftonen börjar tidigt i år! Klockan är nu tjugo i två och det är kolsvart utanför fönstret. Jag borde sova, men hjärnan behagade att dra igång tankeverksamheten på högvarv. Det är bara att kliva upp då. Sängen blir, om jag ligger kvar, i det närmaste ett tortyrredskap och det tänker jag inte låta den bli. Min säng ska vara skön när jag väl befinner mig i den, så nu är det soffan som gäller en stund. 

Undrar vad som händer i hjärnan så där framåt kvällen? Ett frispel? Luft under vingarna, eller? Helt galet är det i alla fall och inte går det med någon som helst viljekraft i världen avbryta eländet. Nästan så att försöken att göra det, triggar hjärnan att lägga i en ännu högre växel. Vad ska man göra? Det är väl bara att acceptera faktumet. Det blir lite sömn i natt. Nu gör det ju inte så mycket med tanke på att det är nyårsafton. Natten har alla möjligheter att förlänga sig till framåt förmiddagen. Det är inte hela världen att inte sova då klockan är 01.51. Jag njuter just nu av att jag är ledig, även om jag inte sover min behövliga skönhetssömn! Så var det med det.

måndag

Så här i grevens tid...

Det är fantastiskt med bilder. När jag sitter här och bläddrar bland dem kan jag på ett ögonblick i minnet befinna mig där och då. Till och med dofter och ljud blir jag påmind om. Det är fantastik så mycket ett år kan innehålla. Möten med människor. Resor till andra miljöer. Vackra saker som ögat har fått fröjda sig i. All tillfredsställelse det är att ha ett jobb att gå till. Familjen som finns där även om vi är spridda över Sveriges avlånga land.

Även det som varit svårt och känts oöverstigligt har på något sätt bemästrats. Människan är fantastisk att hitta lösningar och möjligheter i utmaningarna. I efterhand kan jag stå där som ett stort frågetecken och fundera över hur det hela gick till! Men samtid är jag en erfarenhet rikare.

2013 känns som ett år då de mörka krafterna i samhället blivit synliga. Rasism och främlingsfientlighet och till och med tagit sin plats i våra beslutande organ. Det skrämmer mig oerhört. Och när jag tänker på att 2014 är ett valår hoppas jag svenskarna visar tydligt att detta inte tillhör vårt land. I övrigt väntar jag med spänning på ännu ett fantastiskt år, då jag är färdig med min rektorsutbildning vilket kan göra att jag kan lägga mitt fokus på andra utvecklingsområden. Färre tillfällen med huvudvärk skulle göra hela mig glad. Den som lever få se!

söndag

Rapport i jultider

Hur många tankar kan man tänka och hur många ord kan man skriva? Många, kan jag jag konstatera. Så många att hjärnan är fullt sysselsatt med att formulera nya när den borde vila. Skriver just nu min rapport kring systematiskt kvalitetsarbete i skolan och inser mer och mer det komplexa i detta arbete. Men så är det väl alltid när man djupar i något ämne. Börjar närma mig slutet och förhoppningsvis ska jag kunna skicka in dokumentet för bedömning. Med andra ord, få reda på allt det som behöver förändras, förtydligas och tas bort.

För övrigt sitter jag nu och funderar på när jag ska börja ta bort det som tillhör julen. Lika roligt som det är att ta fram de gamla tomtarna och bockarna, lika skönt är det att plocka undan dem. På något vis längtar jag alltid tillbaka till det normala, vad nu det är. För mig är våren på gång när jag köper de första tulpanerna och äter den första semlan, vilket inte kommer att dröja länge innan det är gjort.


fredag

Tid för reflektion

Ibland är ledigheten mer önskad än andra gånger. Denna julledighet har varit en sådan. De fyra vuxna barnen hade meddelat att de var på väg hem. Några dagar skulle vi vara tillsammans. Det är alltid spännande att i slutänden konstatera hur det har gått. Jag menar att umgås sex vuxna människor i samma hus under några dagar. Ibland alldeles utmärkt. Andra gånger önskar man bara att de där dagarna tillsammans ska ta slut. Inte för att vi inte älskar varandra, utan därför att vi har så olika vanor och orken att ta hänsyn till varandras behov, inte finns där. Jobbet har krävt sitt. Både kropp och själ är utmattade.

Nu finns tid att reflektera. Alla har dragit hem till sitt, mannen är på jobbet, jag är ledig, det är tyst i huset och jag kan konstatera att vi överlevt även denna jul. Pusslen är lagda. Den glutenfria, den vegetariska och den alldeles helt vanliga julmaten blev tillagad och uppäten. Den stora dottern har blandat goda drinkar. Några har tränat. Andra har tränat i tanken. En promenad utomhus visade på att syrenen hade vårkänslor. Knopparna var stora och gröna. Helt galet.

Njuter av tystnaden. Har fötterna på bordet och tänker att jag ska inte göra någonting alls just nu, mer än att bara vara. Imorgon blir det examensjobbsskrivande. I övermorgon också! Och nästa... och nästa...

onsdag

Trio - Hjördis Oldfors

En eller två, ingen samling. Nu har jag både assietter och skålar i Trio av Hjördis Oldfors. Här ser du i ett tidigare inslag assietterna. Så då kan man väl kalla det en samling. Gillar former och färger. En sallad står sig fint mot den svarta färgen. Det fina är att göra vardagen vacker. Ett sätt är att omge sig med en fin skål eller tallrik. Svårare än så behöver det inte vara.


                     

lördag

Lövbacken 2013 - Lövet 1956

Nu står dom där  framför soffan. Två vackra nyproducerade "Lövet" om idag heter Lövbacken. Från Ikea.  Naturligtvis hade jag inte tackat nej till två producerade 1956 men priset hade varit multiplicerat med fem. Men jag är så nöjd med dessa.

Gillis Lundgren har formgivit "Lövet". Bordet var en av modellerna som drog igång hela historien med platta paket. Historien berättar att Gillis Lundgren inte fick in bordet i sin bil och skruvade då i ren frustration bort benen och la dessa vid sidan. Ingvar Kamprad gillade vad Gillis hade gjort och såg till att konceptet med platta paket startade.



torsdag

Inre arbete

Ibland verkar min hjärna och kropp utföra arbete som jag inte själv har full koll över. Och det händer oftast vid tidpunkter då det inte passar sig. Idag är en sån dag. Koncentrationen är dålig. Tankarna flaxar omkring och hoppar från tuva till tuva och har svårt att stanna upp där jag behöver sätta mitt fokus. Kroppen uppvisar utmattning och soffan blir den plats jag uppsöker ganska omgående då jag låst upp den tegelröda ytterdörren. Ett annat tillfälle där hjärnan är på ett helt annat spår är just när jag lagt huvudet på kudden för att sova. Då visar det sig att aktiviteten i hjärnan går på högvarv. Inget jag märkt av sekunderna innan, men just då lampan släkts och jag bestämt mig för att säga godnatt till ännu en dag, är det som om Ivar eller Sven eller allt vad de heter blåser genom skallen.

Och jag lovar...jag har ingen koll på detta inre arbete som tycks pågå. Tyvärr verkar inte sömnen vara en garanti för att inte detta inre arbete utförs. Vaknar ibland av att tankarna som snurrar är så starka att jag blir klarvaken.

Semester kanske vore nåt!

tisdag

Avslöjade

Jag applåderar verkligen alla som har kunskap och möjlighet att avslöja människor som döljer sig bakom diverse pseudonymer på nätsidor som spyr ut åsikter som inte hör hemma i vårt land. Du kan läsa om det i Expressen.. Jag beundrar människor som använder sin kunskap på olika plan för att lyfta fram mörker som döljer sig på olika ställen i vårt samhälle.

I det här fallet gäller det människor som uttrycker en önskan om att flyktingbarn som hungerstrejkar att de ska svälta ihjäl. Nån pratar om apor. En tredje uttrycker att de hederliga ska beväpna sig. Och så håller det på.

Jag skäms som svensk. Ställer mig frågande över vad som det är som gör att en svensk kan bete sig  så och ha dessa åsikter. Det skrämmer mig...

Fortsätt att avslöja...!

måndag

Musikhjälpen

Äntligen har det satt igång. Musikhjälpen. Den lyser verkligen upp decembermörkret. Jag fascineras av människors kreativitet att samla pengar och engagera andra. Jag är en trogen följare och lyssnare och även givare. Det är ju det det handlar om. Att dela mig sig till andra som behöver. Och det finns ju många. Sen blir man ju bara glad över människorna i buren. Både de som finns där hela tiden och de som kommer och besöker. I år handlar det om att flickor och kvinnor har rätt att överleva sin graviditet. Det kommer bli en höjdarvecka!

söndag

Motbild

Eftersom ingen annan säger det så gör jag det. Vi som jobbar i skolan gör ett fantastiskt jobb utifrån de förutsättningar vi har! Bara så att ni vet...!  Min status på FB har varit denna idag. Det finns ett stort behov att  ge en motbild till den negativa bild som sprids om skolan i press och radio idag.  

Skolan, eller rättare sagt vi som jobbar där, behöver bli bättre på att beskriva dagens skola och de förutsättningar som den har. Alla har åsikter om skolan. Alla har ju gått i den. Att vara lärare är ett fantastiskt yrke, men ett oerhört komplext sådant. Skolan återspeglar det samhälle vi lever i med allt vad det innebär. Eleverna är barn av sin tid. 

Skolan är inte problemfri, men där finns fantastiska människor med olika professioner som gör allt för att ge barn och ungdomar förutsättningar och trygghet. 

Röda korset och julklappsetiketter

Sprang häromdagen på de här kanonfina julklappsetiketterna i sann femtiotals anda. Minns dem f rån tiden när jag var liten och fick julklappar av mina föräldrar. Det bästa med det är att det är Röda korset som tryckt upp dem och nu säljer dem. Pengarna går vidare till någon annan som behöver stöd och hjälp. Jag beställde en uppsättning, trots att vi i familjen beslutat oss för att inte köpa några julklappar. Det går ju att använda dem till julkort eller nåt annat. Eller bara spara dem. Om du också vill göra en insats och få de här fina julklappsetiketterna, klicka här.

lördag

Ordbajseri

Jag är en fena på att ordbajsa. Så är det bara. Ibland har jag under årens lopp funderat över hur det gick till att mina rapporter inom högskolan värld har ansetts godkända. Kanske det ändå finns något uns av kvalitet i dem. Men spännande är det varje gång jag ställs inför utmaningen att lämna ifrån mej ett antal sidor till granskning.

Idag har jag lagt nästan tio timmar att vid datorn. Skrivit massor av ord i långa rader. Läst rapporter. Försökt att förstå och analysera. För att sedan skriva mina reflektioner. Och efter tio timmar bestämde jag mig för att trycka på SÄNDknappen. Rapporten hamnade hos min handledare. Så nu är det bara att vänta på att få göra kompletteringar och förändringar. Men så är det ju. En rapport är alltid en process.

Helt galet skönt att vara på gång! Ha en skön andra advent...

fredag

Vinterkläder

Jo, du har kommit helt rätt...Jag har klätt bloggen i lite vinterkläder. Som jag sagt tidigare. Jag gillar kreativitet. Mår gott att få leva i förändringar. Blir ofta less av att alltid ha det likadant. Mannen min är min motsats. Spänningsfältet är brett med andra ord.

Kajsa Nordström och traditioner

Så hänger den där igen. Min vuxenadventskalender. Den hänger där och är bara snygg. Efter förra julen hade lagt den på ett "bra" ställe ni vet. Ett sånt där bra ställe så att man ska komma ihåg det till nästa år. Gjorde jag det? Inte förrän i går kväll!

Jag har skrivit om Kajsa Nordström som designat denna i ett tidigare blogginlägg om du är intresserad att läsa. Jag visade upp kalendern idag för elever på skolan. Jag brukar träffa dem i storsamling några gånger under en termin. Jag pratade om traditioner. Om adventskalendern som en av alla traditioner som vi kan ha. Och då kom jag på att jag kunde ta med mig min vuxenkalender. Snygg är den i alla fall. Tycker jag!


                    

torsdag

Snö

Det är tidig förmiddag. Jag sitter försjunken i olika rapporter. Systematiskt kvalitetsarbete är det jag djupar i. Skriver min slutrapport på rektorsutbildningen. Den turkosa tekoppen står bredvid datorn, jag håller den halvätna mackan i handen och drar pläden närmare mig med den andra. I ögonvrån märker jag då de stora "lappvantarna" som singlar ner utanför fönsterrutan. Snöööö! Jo jag längtar faktiskt efter den. Tycker inte om södra Sveriges grådisiga väder. Jag reser mig snabbt upp och kliver ut genom balkongdörren. Ansiktet vänder jag upp mot himlen och låter flingorna landa på det. Känner kylan och sedan vattendroppen som rinna ner på kinden.

Rapporten har flera timmar kvar innan den kan anses färdig för att lämna till handledaren för granskning. Ser fram emot det ögonblicket.


                   

tisdag

Bara så att ni vet

Jag kommer alltid att vara mamma, tänka som en mamma och känna som en mamma. Barnen har ju sen olika lång tid tillbaka, skapat sin egen tillvaro vilket är det naturligaste i världen. De lever sina egna liv. Och jag är glad för det.

Jag har blivit mamma till fyra fantastiska barn och de har lärt mig vad som är viktigt i mitt liv. I och med föräldraskapet förändrades mitt liv fullständigt. Fokus flyttades från mig till någon annan. Skratten och gråten, den varma kroppen, de första orden, den kravlösa kärleken och allt annat som drabbade mig, finns fortfarande kvar i mötet med mina vuxna barn.

När vi idag möts, pratar med varann i telefon eller på chatten är det mamma och barn som möts. Fast nu som vuxna. En ny spännande dimension. Känner igen den från min egen relation med min mamma.

Så mamma kommer jag alltid att vara. Jag kommer alltid att tänka och känna som en mamma. Jag kommer att ställa frågor som mammor gör. Lägga mig i, lite så där lagom. Erbjuda min hjälp. Bjuda på älsklingsmaten när de kommer hem. Fortsätta att älska dem kravlöst!

söndag

Första advent

Så många människor runt om i världen som just idag kämpar för demokratin på olika sätt. Demonstrationer avlöser varandra. Politiska röster tystas med tortyr. Svenska journalister är försvunna i Syrien.

Själv har jag dragit upp kapuschongen på jackan över huvudet för att skydda mig mot den extremt hårda vinden som blåste genom centrum där jag gick i dag, första advent. Julskyltsöndagen. Köpmännens försök att få mig att handla mer än jag behöver. I sammanhangen känns det överflöd jag lever i som en skymf mot de som inget har. Jag väljer att inte köpa nåt överhuvudtaget. Fastnar för pepparkakshuset som står i fönstret till caféet. Kanske jag skulle ta och baka lite pepparkakor till jul? Älskar dofterna. Måste fundera.

                    

lördag

Julkort by me

Det känns som om det vore hundra år, men är väl i alla fall minst 30 år som jag hållit på att göra mina egna julkort, mer eller mindre avancerade. Flera av de senaste åren har det också blivit något av ett gemensamt intresse med mina flickor.

Så där framåt hösten börjar funderingarna och spaningarna kring hur årets kort ska se ut. Sporten är att göra dem så billiga men ändå så snygga som möjligt. Det handlar inte om bara tio kort. När jobbet är gjort innehåller den färdiga högen med kort, mellan 70-100. Så det är någon form av löpande bandprincipen som gäller.

Jag gillar traditionen. Speciellt när jag har möjlighet att skapa tillsammans med mina flickor. I år gick det inte att förena våra kalendrar. Så jag fick pyssla själv. Kartong, papper, snöre, fina pennor och en limpistol. Det är grejer det! Nu väntar jag bara på att brevbäraren ska göra sitt jobb när det blir dags.

fredag

Advent

Älskar ljus, både elektriska och levande. Så att få plocka fram alla adventsljusstakarna, placera dem i fönstren och stoppa in kontakten i väggen, tillhör höjdpunkterna den här mörka tiden på året. Sen att ljusstakarna är av modell äldre gör ju inte saken sämre. Gillar 50/60-talets formspråket.

Jag försöker verkligen göra motstånd mot alla måsten den här tiden på året. Sitter just nu i husvagnen någonstans i Dalarna och njuter av att bara vara. En kravlös tillvaro.

                      

tisdag

Viljan att göra nåt annat

Känslan av att bara vilja stänga dörren på jobbet för att inte återvända dit, har med jämna mellanrum infunnit sig under livet. Skälen till dom har växlat, men en återkommande har varit viljan att göra något konkret för andra människor. Jag som har haft turen att födas på en plats på jorden som gett mig möjligheter som många människor runt om i världen aldrig kommer att få.

Överflödet i väst känns oerhört tydligt den här tiden på året. Köphysterin gör mig nästan illamående. Jag är så glad att vi kommit överens om att inte köpa några julklappar i vår familj. Beslutet togs för ett gäng år sedan. Och det är befriande! Det är skönt att vilja göra nåt annat!

torsdag

Maud Fredin Fredholm

Att lyckas hitta alldeles nytt tyg från 50/60-talen hör ju inte till vanligheterna. Jag lyckades komma över ett idag. Detta är designat av Maud Fredin Fredholm. Jag gillar hennes grafiska och typiska 50/60-tals mönster. Den här tygbiten kommer till slut att bli kuddar i finsoffan! Nice

onsdag

Man har inte mysigare än man gör sig

Mörkret utanför fönsterrutan gör att när jag kommer hem från jobbet tar en runda bland mina ljusstakar och tänder upp både ljus och värmeljus. Jag välkomnar mig själv hem. Fungerar alldeles utmärkt. Bästa musiken i högtalarna och jag är hemma. Man har ju inte det mysigare än man gör sig.

Insikten av att det jag gör har betydelse är utmanande. För mig själv naturligtvis, men också för min omgivning. Vi är sociala varelser, beroende av varandra även om vi hela tiden strävar efter ett skapa ett samhälle där vi är oberoende av varandra. Jag menar att det är helt galet. Jag som varit med under andra tider där solidaritet var en honörsord, känner oro inför den samhällsutveckling våi har idag. Jag tycker mig se konsekvenserna av det bland både barn och ungdomar jag möter i skolan.

Vad jag gör?? Tänder ljus! Försöker i alla fall. Både hemma och på jobbet. Man har ju inte mysigare än man gör sig.

Några av mina Pärlanljusstakar från Reijmyra glasbruk

fredag

Mod att leda

Att bli utmanad kan ibland bli provocerande. Ibland något som man längtat efter. Att få stanna upp, spegla sig i andras tankar och erfarenheter gör att jag har möjlighet att reflektera över mig själv. Oftast förändras livet. Och kanske påverkas min omgivning också av att jag mött nya utmaningar.

"Mod att leda". Utmaningarna har berört mitt ledarskap. Att få människor i min omgivning att växa och utveckla sin potential är nog bland det häftigaste jag kan vara med om. Men också det svåraste. Mod att leda. Utvecklingspotentialen är stor när det gäller mod. Bara så att du vet! Men jag tränar. Hela tiden!

tisdag

Ofattbart!

Jag tänker naturligtvis på det som hänt i Filippinerna. Sitter just och tittar på bilder som kablas ut över världen och in i mitt hem, och jag har svårt att fatta det som hänt. Vuxna och barn som inte har någonting kvar. Inte har mat, vatten och medicin. Och här sitter jag insvept i pläden medans middagen är på gång.
Det jag kan göra är att dela med mig, kanske inte av pläden och maten men mina pengar. Dom är på väg. Hänger du på?

fredag

Thank God it´s Friday!

Mördarveckor. Har du varit med om sådana? När du knappt orkar köra bilen hem från jobbet. När du slänger ytterkläderna på närmaste stol och bara faller i hop i soffan. Hjärnan kokar och kroppen är helt slut.

Den här veckan och specifikt onsdagen var sådan. Helt galet vad man utsätter sig för. I jobbet! Det värsta är att jag tar ingen lärdom utan fortsätter. Jag har sagt det förut. Jag säger det igen. De flesta som blir rektorer har nog en skruv lös någonstans. Annars skulle man inte ge sig in i det här uppdraget. Ett uppdrag som är oerhört spännande men sjukt krävande.

Så jag säger: Thank God it´s Friday! Det luktar kålrot i huset. Middagen blir en favorit, rotmos och fläskkorv. Ska avnjutas tillsammans med  yngste grabben, som om jag har tur, orkar formatera om min dator i helgen. Jag får väl muta honom. Iklä mig frisörsrollen kanske. Hans axellånga hår behöver duvning.

onsdag

Påhopp på demokratin

Mitt inlägg i går handlade om människor med kränkande och rasistiska åsikter. Om deras sajter på nätet. Och om min avsky.

Igår utsattes Jimmy Åkesson för en tårtattack. Idag står jag faktiskt upp för hans rätt att som folkvalt att få utöva sitt uppdrag som politiker. Jag gör det trots att han står för så mycket som jag tar avstånd i från. Men jag gör det för demokratin. Man skulle kunna säga att detta är det pris vi får betala för att leva i  en demokrati.

I en demokrati måste vi stå upp för alla människors rätt att uttrycka sina åsikter så länge de håller sig inom de lagar och regler vi gemensamt bestämt oss för. Så jag fördömer helt det Jimmy Åkesson utsattes för. Men jag kommer fortsätta att fördöma de åsikter som han har, de som gör skillnad på människa och människa.

tisdag

Rasism

Efter en stund orkar jag inte mer. Jag stänger ner sidan jag varit inne på. Orsaken till att jag besökt den, är att läsa om hur människor med klart rasistiska åsikter resonerar och och hur de driver en "kamp" för ett "vitt samhälle". Det var vidrigare än jag anade. Det går inte ens att försöka förstå.

Jag inser att jag måste samla på mig fakta för att kunna bemöta dessa argument. Jag kan inte fortsätta att vara tyst. Jag skulle säga att: Vi kan inte fortsätta att vara tysta. Jag inser också att dessa människor är oerhört organiserade, speciellt på nätet. Motståndet mot en kränkande och rasistisk människosyn i vårt samhälle, måste växa sig starkt! NU!

lördag

Mossig

Att vara mossig hör ju inte till de egenskaper som jag kanske vanligtvis strävar efter. Kanske ingen efterfrågad egenskap i samhället heller. I alla fall om man betraktar den som bakåtsträvande egenskap.

Gick på en gammal stenbro idag och pelarna var övervuxna av mossa i olika former och färger. Oerhört vackert. Kan det faktiskt vara så att det är vackert att vara mossig i dagens samhälle? Att sjunga långsamhetens lov. Jag tror vi skulle må gott av det.


                     

fredag

Mörkret kan inte döda ljuset!

Det må vara hur mörkt som helst runt om kring mig, både i konkret mening men också i en intellektuell och andlig sådan, så är kan inte mörkret döda ljuset. Även om tändstickan slocknar, så finns ljuset där så fort jag tänder en ny. Godheten blir uppenbar när den blir synlig.

Det är lätt att misströsta när nyheternas rapporteringar om ondska och våld nästan helt dominerar innehållet. Jag vägrar att ge upp! Även om en liten ljuskälla inte kan rå på allt mörker, kan det vara avgörande för den som möter den.

Jag ska nog fundera på att öka antalet "Lumen" i mitt liv...Hänger du på?

                             

Debatt

Jag klarar helt enkelt inte av att kolla debattprogram på tv! Jag byter kanal om jag kan. Alltså, en del människors åsikter påverkar mig så till den grad, att jag till och med tänker att de borde ha talförbud. Helt galet eftersom jag tror på alla människors rätt att tycka och tänka som de vill.

Ikväll var det skolan som stod i fokus. Friskolan mer specifikt. Ibland funderar jag över vad valfriheten gör med oss. Behöver vi 25 sorters tandkrämer eller 20 olika sorters yoghurt?  Egentligen? Behöver matvaruaffären vara öppet mellan 07.00-23.00?

Jag kan bli trött på allihop och tycker då att husvagnens lilla format är helt perfekt. Jag behöver inte mer egentligen. Där sitter jag nu, bloggar, dricker en cider och de tända ljusen skapar stämningen. Mannen sitter på andra sidan bordet.

onsdag

Guldkorn

På skrivbordet i mitt kontor ligger en brunt internkuvert. Min handläggare har lagt det där. Det dröjer till efter lunch innan jag hinner sätta mig ner och gripa mig an högarna på bordet.

Ett brunt internkuvert innehåller sällan några överraskningar. Det är "viktiga papper" eller annat som kommer för kännedom. Ganska omgående ser jag att så inte är fallet just nu. Innehållet består av ett kvadratiskt kort med en hälsning från en rektorskollega på en annan skola. En personlig hälsning in i en speciell situation i mitt liv.

Om det finns guldkort i vardagen är detta sådant. Jag blir smått överväldigad när människor i min omgivning bryr sig på detta sätt. Måste komma ihåg det själv. Carina, du blev mitt guldkorn idag!

tisdag

På väg

Människor i min omgivning som slår sig till ro och uttrycker en självgodhet utan någon intention till att lyssna in sin omgivning eller att förändra sitt beteende, kan göra mig oerhört frustrerad. De påverkar allt och alla i en organisation.

Människorna finns ju överallt i samhället. Bland beslutsfattare, makthavare, grannar, vänner, och människor jag möter i min vardag. Jag ska ärligt erkänna att jag har svårt att ta dessa människor på allvar. Svårt att verkligen lyssna på dem och bry mig om vad de säger. Det är väl min svaghet.

Jag tror på rörelse. Att vara på väg. Att hela tiden reflektera över sig själv. Men i mötet med dessa människor lär jag mig något om mig själv, och det är inte alltid så vackert det jag ser.

måndag

Årets julkort

Roliga traditioner ska man vara rädd om tycker jag. En tradition som jag och mina döttrar haft i flera år, är att göra våra julkort. Många gånger har vi lyckats att hitta tider där vi kunnat träffas för att umgås och vara kreativa. Ambitionen är att använda billigt material för att tillverka korten. Nu befinner vi oss i fasen att klura ut hur årets upplaga ska se ut.

Jag tycker om att få julkort. Inte via mail utan sådana som jag kan sätta upp på kylskåpsdörren, vilket jag gjort i många år. När jag ser dem gläds jag över mina vänner. Korten på kylskåpet påminner mig om att de finns där för mig, efter alla år. Det värmer hjärtat.

                     

söndag

Nöjdhet

En extra timme gjorde faktiskt susen. Det jag syftar på är att vintertiden nu är ett faktum. Jag vaknade utvilad. Det hör till det ovanliga i mitt liv. Efter att ha varit borta varenda helg de sista fyra veckorna har dammråttorna vuxit sig alldeles förstora. De hotade med att ta över och där går gränsen.

Känslan och tillfredsställelsen efter att kläderna besökt tvättmaskinen och torkat, att de bara fötterna inte behöver trampa i smulor som legat i köket och att det luktar gott på toaletterna, är precis vad jag behövde idag. För att fröjda mig lite extra, införskaffades lite nya, pigga och fräscha blommor som nu står på strategiska ställen i lägenheten.

Here I come, Monday!

fredag

I väntans tider

Kanske tillhör jag ett utdöende folkslag. Jag älskar den här tiden fram till jul. Jag hatar all hysteri och köpgalenskap, men älskar ljusen, både de levande och de elektriska, som lyser upp det näst intill eviga mörkret och den röda färgen tillsammans med det gröna som dyker upp den här tiden. Så jag går verkligen i väntans tider.

Så klart drogs mina ögon till den röda kurbits målade flaskan som stod på hyllan alldeles i närheten av kassan. Naturligtvis allt enligt bästa försäljningsstrategin. Årets glögg. Så nu står den här i köket och väntar på att bli avsmakad. Förmodligen dröjer det inte så länge tills den korkas upp.

                              

tisdag

Skäms på er

Ibland önskar jag att jag vore en person som gav högljudda uttryck för min ilska och frustration. Men nu är jag ju inte en sån, så mitt uttryck får bli med ord.

Jag funderar vad som hänt med våra rättsliga instanser. Det jag tänker på nu är flickan vars expojkvän lagt ut en film på nätet, när de haft sex. Flickan visste inte om att hon filmades. Första instansen dömer kille till ett skadestånd över hundratusen. Efter överklagande sänks skadeståndet till tjugofem tusen. Det är inte detta jag reagerar på. Det är deras argument som gör att jag går i taket.

De menar att killen inte tjänat pengar på filmen. Vidare att det blivit mer socialt accepterat att vara mycket öppen och utåtriktad avseende sina sexuella vanor.

Min fundering är hur rätten själva skulle ha reagerat om en exfru eller man lagt ut en sexfilm på nätet. Jag antar att domslutet blivit ett annat. Skäms på er.

söndag

Politisk korrektehet

Jag kan bara inte låta bli att dela författaren Åsa Larssons status på Facebook igår. Den är så klockren när det gäller fenomenet att andra människor försöker definiera vad som är bra eller dåligt för mig som enskild. Läs och tyck till!

Man pratar ständigt tycker jag om att fb gör oss olyckligare. Att vi jämför oss med andras (påhittat) lyckade liv och känner oss både misslyckade och avundsjuka. Men hallå media! Jag har fb-vänner som bjuder på sig själva och vardagens dråpligheter, jag får nästa alltid skratta när jag öppnar fb, ni delar länkar till intressanta föreläsningar och artiklar som jag aldrig skulle ha hittat annars, berättar öppet om sorg efter nära anhöriga så att jag själv minns att stanna upp och sända upp en tanke av tacksamhet till universum eller Gud. Vissa fb-vänner lägger ut bilder på Kiruna som jag saknar hela tiden. Jag vet hur vädret är och lite om vad som är på gång därhemma. Många vänner lägger upp bilder på sin vardag, mat och hundar och en mysig stund på fredagskvällen. Jag gillar att vara nära det där, särskilt de kvällar barnen är hos Per, fjällräven är någon annan stans och hunden kidnappad av mamma. Jag gillar trådar. Vi kommer ihop ett stort gäng. Alla känner inte varandra. Och vi munhuggs och har åsikter och är lite kvicka och roliga. Utan att någon har behövt städa huset och laga mat en hel dag och dragit ihop ett middagsgäng. Tack för att ni finns fb-vänner! När man väger ihop det blir jag definitivt både gladare och smartare.

lördag

Boar in mig

Det är märkligt vilket behov jag har att göra det bekvämt och mysigt runt omkring mig. När jag tänker efter har jag alltid gjort det, oavsett det varit på jobbet eller hemma. Och nu gäller i högsta grad även i husvagnen. Jag och mannen är för första gången vintercampare. Det är en ny men spännande erfarenhet. Tur att jag kan "kolla in" hur de andra campinggrannarna gör och att nätet finns. Förhoppningsvis ska vi undvika de tokigaste fällorna.

Nu står ljungen i krukan utanför ingången till förtältet och i lyktan lyser ett gravljus. Temperaturen närmar sig noll. Snön kan komma. I ugnen står kålpuddingen och gottar till sig. Middag med ett glas rött väntar! Varför ska man gå och jobba på måndag? Just nu känns det som överkurs när man kan vara här och bara njuta.

                              

fredag

Man bor där man bor

Det är något speciellt med den första snön.

Det är fredagsmorgon. Klockan visar att det är dags att kliva ut genom dörren till en ny dag. Idag är granarna snöklädda, ljuset minimalt och kölden träffar min kind. Jag är glad att jag har vinterkappan på mig då jag sätter mig i bilen. P3 startar i samma ögonblick som jag startar bilen och jag ler åt Morgonpassets galna programledare som orerar gladeligen.

När jag sitter där tänker jag på de samtal som jag ska ha med mina medarbetare. Vi kommer att prata om jobbet, lärandet, måendet och om framtiden. Det är en förmån att få ta del av andra människors liv och önskningar.

Det är nån speciellt med den första snön.

                               

tisdag

Back in business

Jag sa ju det! Känslor kommer och går. Det är nog så att variationerna bidrar till ett rikare liv. Viktigt med många perspektiv för att förstå sig själv och sin omgivning. Det är ingen katastrof att gå på sparlåga några dagar.

Klockan är halv sju och jag är nyvaken. Om en timme har jag hämtat mina kollegor och sitter i bilen på väg tio mil bort på konferens. Matematikens spännande område står i fokus. Jag utbildas i min egenskap som chef. Allt för att stötta mina medarbetares i deras utvecklingsarbete i ämnet.

-----

Ett gäng timmar senare har jag återvänt och landat i soffan, trött men påfylld av föreläsare i ämnet ledarskap och utvecklingsarbete. "Damrummets" golv drog mina blickar till sig. Visst är det vackert?! Andas 50/60-tal...

                             

söndag

Nedstämd

Jag har absolut inget att klaga på och ändå är mina känslor mer i de lägre regionerna är lovligt. Insikten om att inte låta känslor styra har mig, jag också...men vad hjälper det när styrkan i dem tar över förnuftet? Nedstämdhet, som vårdguiden kallar det, är naturliga inslag i livet. Okej så är det ju. Olika situationer kan naturligtvis göra att jag hamnar i tillståndet. Just nu handlar det om tidpunkten i livet. 

Märkligt hur fysisk känslan av nedstämdhet kan vara. Rentav förlamande och destruktiv. Ibland känns det som om det bara är att härda ut. Mina verktyg känns verkningslösa just nu. Det är inte alls så att det är synd om mej, inte på nåt sätt, men jag blir samtidigt fascinerad över kraften i nedstämdheten. Fortsätter att sitta i soffan och bara är. En natts sömn kanske förändrar? Eller så gör det inte det. Den som lever får se.

lördag

Vintercamping

Nu står den där. Husvagnen är uppställd för vinterns aktiviteter. Platsen är ett skideldorado i norra Dalarna.

Att bo i husvagn är hat eller kärlek. För mig är det kärlek. Jag tror inte man kan stå ut. Har tillbringat de flesta somrar 25 år tillbaka i tiden, kuskande runt på Sveriges vägar med en husvagn efter bilen. De fyra barnen har följt med oss. Sex personer! Vilka tider.

Det blir faktiskt första gången vi campar under vintertid. Ser fram emot att få pulsa runt i snön och sen krypa in i husvagnen och mysa. Lite speciellt är att 20 meter från husvagnen går Vasaloppsspåret. Så här kan jag vara på parkett för att kolla in människor som utmanat sig alla milen.

                                       

tisdag

Lycka!

Yes! Idag var första gången jag skapat ett dokument i Excel. Löjligt lycklig över att jag klarade det alldeles själv. Har lyckats undkomma detta under alla år. Det har alltid funnits någon annan i närheten som kunnat. Det är nåt alldeles speciellt att lyckats med sånt som man aldrig gjort förut eller inte trott sig kunna.

För över tio år sedan stod jag i ett klassrum tillsammans med elever i årskurs ett. Eleverna jobbar. En liten kille sitter och ljudar olika bokstäver halvhögt för sig själv. Ssssss Oooooo Llllll....hörs flera gånger. Helt plötsligt blir det tyst. Killen funderar. Fröken, fröken, det står sol, ropar han själaglad gång på gång. Jag kan säga lyckan var total.

Vi behöver alla få lyckas. Vi behöver också få känna lyckan. Ändå ut i fingertopparna!

lördag

Dofter

Går där och sparkar i lönnlöven som nu med stigande hastighet landar på gräsmattan. Färgerna är allt ifrån mörkröda till ljusgula. Ibland med några gröna inslag. Dofterna av regnmättade löv träffar min näsa. Vemod drabbar mig över att sommaren är långt borta. Men glädje när jag ser alla dessa färger. Fick en idé i en tidningen om att göra rosknoppar av lönnlöv. Resultatet blir fantastiskt.

Inomhus doftar det bullar. Inte kanel, men väl äppelfyllda sådana. Jag har äntligen fått tummen ur och bakat några. Nu väntar smakstunden. Krukan med höstdofterna står i köket. Bullarna också. Dofterna möts och jag njuter.

"Rosorna" i krukan har jag gjort av lönnlöv som jag blockat på gräsmattan. Visst blev de fina?!

                               

                               

Header

Så har jag pillat lite med min header igen. Skönt att vara få vara lite kreativ och leka. Speciellt efter en intensiv vecka på jobbet. Blir bara irriterad över att jag kan så lite i Photoshop. När jag blir "stor" ska jag lära mig. Det är viktigt att göra saker bara för sin egen skull.

Skriva till exempel...Bloggen är för mig ett sätt att få skriva. Oavsett om någon läser och kommenterar. Detta är min tredje blogg och jag har bloggat i över 7 års tid. Tekniken kring bloggandet gör att just detta forum tilltalar mig. Läser själv många andras vilket gör att personerna bakom dessa blir något av ens vardagsvänner. Även om läsandet är den enda kontakt vi har. Märkligt men ändå fantastiskt hur nätet förändrat vårt sätt att umgås. Så du är välkommen och ta del och gärna kommentera.

torsdag

Möten

Idag har hela min dag bestått av möten. Möten av olika slag med olika människor. Planeringsmöte, medarbetarsamtal och rehabiliteringssamtal. Alla lika intressanta. De berikar mig och förhoppningsvis även motparten. Det finns något mäktigt i att mötas för att ta del av varandras tankar för att öka förståelsen. I dessa möten finns potential för utveckling, förändring och framgång. Ibland är möten smärtsamma och svåra. Men även dessa gör att jag lär mig något om mig själv. Men möten kräver också. Jag är trött nu. Men nöjd.

                             

tisdag

Våldtäkt borde inte vara lagligt

Anders Lindberg skriver i sin ledare i Aftonbladet i kväll att våldtäkt borde inte vara lagligt. Naturligtvis rör det sej om den uppmärksammade friande domen i hovrätten. Sex unga män som har sex med en tjej som de låst in i ett rum, klätt av henne och tagit hennes telefon.

Man behöver ju inte vara allt för intelligent för att förstå skräcken hos tjejen. För mig som novis i den rättsliga världen, säger domslutet att det är fritt fram för vem som vill att våldföra sig på andra. Gärna flera stycken på en ensam. Lås gärna in personen, klä av och göm telefonen. Sen är det bara att gå loss på killen eller tjejen!

Jag tar mig för pannan....

En stund senare... hittar detta blogginlägg skrivet av Kajjan. Så bra formulerat! "Så säkrar du en fällande dom efter våldtäkt" är rubriken på hennes inlägg. Läs inlägget.

söndag

Äpplen

"Om du har ett äpple vill du dela det med mej...!"...var en barnvisa som sjöngs för flera år sedan. Att kunna plocka ner frukt från sina egna äppelträd är fantastiskt. Naturen bjuder på dessa läckerhet utan att jag behöver anstränga mig mer än att plocka ner dem. Några fick bli till en äppelpaj som avnjöts i kväll.

Tiden rusar och jag med den. Under dagens uteaktiviteter reflekterade över att det snart är jul igen. Mitt jobb i skolan gör att varje dag känns oerhört viktig. Varje barn och ungdom är min och din framtid. Dom är värda en framtid.

                           

lördag

Trio - Hjördis Oldfors

Det är alltid lite julafton när jag går och hämtar ett paket. Jag visste ju vad som fanns i det och det gjorde inte det mindre roligt. Sex fina assietter av Hjördis Oldfors i serien Trio. Har ju ett avlångt fat i serien sen tidigare. I det här tidigare inlägget i bloggen kan du läsa om Hjördis Oldfors. Kanske en liten samling på gång?

                 

                 

                 

onsdag

Skolinspektionen

Ja då var det över! Inspektionen. Representanter för skolinspektionen har under två intensiva dagar tittat, frågat, granskat, och frågat igen. Det är nyttigt att få stanna upp och höra någon annans reflektioner kring den verksamhet och organisation som man befinner sig i. Det är utmanande och utvecklande men samtidigt inte alltid enkelt.

Nu är det bara att kavla upp ärmarna och ta itu med de utvecklingsområden som kommer att formuleras av myndigheten. Det som känns bra är att vi själva redan identifierat dessa och börjat utvecklingsarbetet. Det som kan vara läskigt är ju att jag själv kan tvingas till förändring vilket kan uppfattas som ett hot. I backspegeln kommer jag förmodligen se sambanden tydligare.

Så tack skolinspektionen för att ni tvingar fram min egen utveckling.

söndag

Jag borde

Undrar hur många gånger i livet jag tänkt och även sagt att jag borde gör olika saker. Av nån konstig anledning ställer jag de där kraven på mig själv. Ingen annan gör det. Det är jag alldeles säker på. Livserfarenheten borde ha gjort att jag lärt mig läxan. Det kan handla om att mina fönster inte är putsade i år. Eller så handlar det om att jag inte tränat på några år. Dammtussarna kan också locka fram detta; jag borde.

Mannen och jag tog husvagnen och drog. Till Mora. Borde, lämnades hemma. Helgen har varit kravlös. Solen har visat sig från sin bästa sida och tillsammans med naturen har allt andats höst. Nu väntar en fullspäckad vecka med besök av skolinspektionen. Jag vet att de kommer att ha synpunkter.

onsdag

Kristian Gidlund

"Så föll ett långsamt regn genom trädgården.
Och jag gick ut för att stilla en oövervinnerlig törst."

Orden är Kristians. I går blev han en ängel. Hans hjärta slutade slå och han lämnade vår värld för en annan. Den Kristian jag pratar om är journalisten och musikern som i sin blogg I kroppen min delat sitt liv med oss andra. Hans blogg har varit en av de som jag läst under de senaste åren. Ibland har jag suttit där med tårar i ögonen. Andra gånger har jag lutat mig tillbaka i soffan, slutit ögonen och försökt ta in orden som Kristian använts sig av för att berätta om sitt liv med cancer.

Det har varit ord som andats av livslust och drömmar, men också om sorgen. Han har skrivit om sina barn som han aldrig skulle få. Han har berättat om resor som han aldrig skulle komma att göra.

Sov gott och tack för allt! Från en för dej okänd medresenär.


tisdag

Nattvandrare

Jaha, då var jag här igen och sömnen nån annanstans. Helt galet hur vaken man kan bli så här mitt i natten när allt i en bara skriker efter sömn. Men jag kan INTE ligga kvar i sängen, trots den goa värmen, sköna täcket och allt det där. Sängen blir nästan ett tortyrredskap. Jag känner mig fången i den. Jag måste gå upp.  Det kryper i kroppen och tankarna snurrar i hög hastighet. Jag blir en nattvandrare.

Så nu sitter jag här i mörkret, i soffan och surfar runt, alldeles klarvaken. Det är två timmar tills väckarklockan ringer och jag funderar om det är nån idé att ens göra ett försök att inta ryggläget.

söndag

Helg

SJ tog mig söderut denna helg. För en gångs skull var de nästan punktliga. Tåget rusar genom landskapet som nu börjat skifta i höstfärger. Gillar för det mesta att åka tåg. Den här gången tillhör de gånger då upplevelsen är något annat.

I kupén sitter en kvinna som förmodligen älskar att höra sin röst. Ur hennes mun rusar orden oavbrutet i två timmar. Högljutt. Jag har problem att uppfatta det jag läser. Får läsa samma mening ett par gånger. Jag känner mig obekväm av att få ta del av människans och hennes vänners privata liv och åsikter om allt mellan liv och jord. Den hon "pratar" med, nickar med jämna mellanrum. Förmodligen har mannen gett upp. Så den egentid som tågresan brukar bjuda på, uteblir.

Helgen bjuder på fest. Jag plockar in skogen som dekoration. Kräftorna blir färgklicken ibland alla andra sköna höstfärger.


fredag

Helmer Ringström och SJ

Konstig kombination i rubriken, kanske du tycker. Låt mig förklara. Dottern har fattat tjusningen i gamla fina saker. Ett arv från mor sin, kanske.  I alla fall har hon som jag fallit för Helmer Ringströms fina dekorer på tallrikar. Och dom är fina allihopa och passar väldigt bra tillsammans. Så nu samlar vi dessa olika mönster och färgställning, allt i en salig blandning.

Andra delen av rubriken syftar på damen som idag satt på andra sidan i tågcupen och pratade oavbrutet i två och en halv timme. Orden sprutade ur munnen som en kulspruta. Volymen var på den högre skalan. Jag försökte läsa men var tvungen att läsa meningen flera gånger för att uppfatta vad jag läste.  Nu kan jag skratta åt hur kvinnan i fråga lyckades höja min adrenalinnivå till en ohälsosam nivå. Nu sitter jag på altanen i gasolvärmen med fötterna på bordet, drickande en kopp te och livet är härligt.
                   
             
                

tisdag

World Suicide Prevention Day

Idag delar jag min dotters blogginlägg. Hon skriver om det ofattbara för en förälder då dess barn försöker ta sitt liv. Vet du hur många som tar sitt liv varje år? Cirka 1500! Det blir ca 25 stycken i veckan. Hur många dör i trafiken? En bråkdel i förhållande till självmorden. Hur mycket pratar vi om detta faktum och hur jobbar vi för att förebygga dessa katastrofer?

Vår dotter tillhör en av dem som försökte att ta sitt liv, men som räddades till livet. Resan tillbaka till ett fungerande liv och idag i utbildning till sjukgymnast, har varit lång. Hon var en av de lyckligt lottade som fick hjälp genom att du betalat skatt och gjort det möjligt för henne att vara på behandlingshem. Tack för det! Läs hennes blogginlägg och engagera dej!

söndag

Tankar

Känner viss ånger, säger Assad, Syriens president i en intervju angående nervgasattacken för någon vecka sedan. Samtidig som han menar att han inte visste om att detta fruktansvärda skulle hända. Någon som tror det? Inte jag i alla fall.

Fyra skottlossningar i Göteborg med två döda på en vecka. Vad är det som händer i bland oss? Unga människor som skjuter varandra till döds i kampen mellan dem.

När debatten på TV mellan integrationsminister Ullenhag och SD partiledare Åkesson pågår, går det kalla kårar utefter kroppen när jag hör Åkessons argumentation. Jag blir beklämd.

Att rensa lingonen som jag fått av grannen är rena terapin. För en stund försvinner omvärlden och fokus är helt och hållet på att de röda bären ska befrias från tallbarr, löv och annat skräp. Känslan att få lägga in de välfyllda plastpåsarna i frysen, är skön.

tisdag

Bästa grannen

Världen bästa granne! Det har jag haft under flera år. Fantastiskt att ha fått bo bredvid en sådan. För tyvärr har hon flyttat härifrån, tidigare i somras. Jag besökte henne igår kväll. Hon var tvungen att vända tillbaka hit, om än för bara en månad för att få chansen att plocka svamp och lingon och kanske för att som Lisa Nilsson sjunger "ta ett långsamt farväl" av platsen hon bott på under en lång tid av sitt liv.

Det är fascinerande att sammankopplas med människor som man inte har en aning om att de finns och där hitta en djup relation som utvecklas över tid. Monika, som hon heter har varit en varm och kär vän med femton års mer erfarenhet av livet än jag. Igår kväll satt vi i den lilla röda stugan, där bergslagskaminen var enda värmekällan, och pratade självkänsla och självförtroende. Ett spännande samtal, kvinnor emellan.

Vi får väl fortsätta samtalet via nätet! Det går ju alldeles utmärkt det också.

söndag

Galgar - galon - nitar

Håller på att samla på mig galgar med attityd som ska hänga i hallen. Känner att IKEA-galgarna har gjort sitt hemma hos oss. Färgerna och formarna ska välkomna både mig och besökare att hänga upp sina ytterkläder på 60-talsgalgarna. Och det blir en kul accent i hallen.



lördag

Junghans

Ropade in ett väggur från förr i tiden. Märket är Junghans som är entt tyskt företag som funnits sedan 1881. Har länge velat ha ett väggur i köket som andas femtio/sextiotal både till färger och former. Och nu har jag det. Bra med den här klockan är att den är batteridriven. Det ökar förutsättningarna att den kommer att visa rätt tid.




söndag

Hallonmuffins

Ännu en fantastisk morgon. Numera med lite dimma och dis.  Men ganska snart letar sig solstrålarna igenom och tar över. Ställde mig faktiskt och bakade hallonmuffins. Mina buskar har ju dignat av bär så det är bara att njuta!

Att skura trasmattor hör ju inte till vanligheterna. Men det är en viss tillfredsställelse när de ljusare partierna i mattan åter gör sig synliga, åtminstone får de en klarare färg när jag farit fram med skurborsten. Förmodligen hör det till "tantsysslor" att skura mattor, men fina blir de när solen torkat dem. Så nu sitter jag här och mattan hänger där.

Hallonmuffins coh nyskurade trasmattor = sköna sommarnöjen.

måndag

Solidaritet

Satt med en jämnårig kollega idag och filosoferade om hur det individualistiska samhälle som vi har idag, påverkar oss. Vi funderade över vad det gör med människor. Vi gjorde det utifrån att vi båda upplevt en tid då det kollektiva var ett honörsord. Solidaritet var ett fint ord. Idag används ordet sällan.

Å ena sidan är det ju önskvärt att var en ska kunna klara sig själv, försörja sig och så vidare. Men å andra sidan behöver vi varandra för att kunna skapa liknande förutsättningar för ett lands innevånare.

Som tur är möter jag i skolan ungdomar som verkligen bryr sig om andra. Som tränat sig i att sätta andra först. Jag möter också sådana som använder ordet "jag" väldigt mycket. Som sätter sina behov och önskningar på första plats, andra plats och även på tredje. Min känsla är att antalet har blivit fler i denna kategori. Men jag kan ha fel. Jag hoppas det. Om ett gäng år behöver jag deras omtanke och omsorg.

Var ute och plockade ännu en laddning hallon. Helt galet mycket i sommar. Kommer att hamna i frukostfilen.

lördag

Nya perspektiv

Tänk vilka upptäckter man gör när man byter perspektiv. Bilen har fått stå still idag och jag och mannen har cyklat i jakt på cachegömmor. Utefter en av Sveriges stora sjöar, i skogen och sen i staden vi besöker.  Dofter, vinddrag, vyer. Allt på en gång. Fantastiskt.

Jag borde byta perspektiv oftare. Förmodligen skulle jag förstå omgivningen på ett berikat sätt. Kanske skulle jag göra upptäckter om mig själv som andra redan gjort. Undrar om det är bra eller dåligt? 

fredag

Lite galen

Man måste nog betraktas som lite galen när man ägnar tid en fredagskväll när regnet öser ner men att lita små plastgömmor med papperslappar i där jag skriver mitt alias på.  Jag letar med sandaler och paraply.

Sonen ringer och berättar att hans mail plingat till och där fanns mailet som gjorde att han kastade sig ur soffan och gav sig ut i Umenatten för leta reda på en alldeles nyutlagd gömma som han ville vara först att logga. På plats möts han av fler som tänkt detsamma. Han tar hem spelet. Galet? Ja men förtvivlat kul. Hela familjen är drabbad av geocachingsjukan.

Sitter just nu och väntar på mannen. Regnet strilar ner och regndropparna på bilfönstret glänser i gatlyktornas sken. Regn är blött men vackert.
 
               

torsdag

Juridiken

Äntligen! Så vansinnigt skönt att få skicka iväg det digitala dokumentet till granskning. Mycket ångest och många timmar att klura kring de juridiska uppgifterna jag fått att lösa som en del i min examination. Nu är det bara att vänta och se om jag blir godkänd. Det vet man aldrig.

Nu blir det sova av...innan dess lite bläddrande i det nya numret av RETRO. Godnatt!

söndag

Söndagskväll

Regnet smattrar på fönsterblecket och jag sitter i soffan och har just avslutat jobbet. Denna söndagskväll har gått åt att förbereda morgondagens övningar tillsammans med all personal som kommer tillbaka från sin ledighet. I luften ligger förväntningar inför det arbete som kommer att ske tillsammans med eleverna. Utmaningen är att stödja varje elev så långt som möjligt i sitt lärande.

Björklund han än en gång funderat över förändringar i skolan. Förstatligande och höjda lärarlöner. Undrar vad mer han tänker? Räcker det för att få fler studenter till lärarutbildningarna? Undrar det?

torsdag

Första arbetsdagen

Skolan är en plats där det endera råder full aktivitet eller är stendött. 178 dagar om året är eleverna där, lärarna något fler och under dessa dagar sker lärande på många plan. All kraft går åt att hitta vägar att stödja detta. Att stimulera lusten där den saknas och möta upp den där den finns har hög prioritet.

Idag var min första dag på jobbet, och det handlar verkligen om att koppla upp hjärnan. Rutiner, lösenord som bara fanns där innan semestern, kräver ett visst tankearbete för att klura ut. Men det går.

Fick frågan av någon idag om varför jag blev rektor. Och ibland ställer jag mig den frågan själv när jobbet kräver mer än vad som är nyttigt. Kanske är den frågan viktig att ställa sig med jämna mellanrum för att hålla fokus och engagemang. Eleverna är vår framtid. De är värda det bästa som vi vuxna kan ge dem. Redskap som hjälper dem att fixa livet. Sen gillar jag att se helheter och driva utveckling. Det finns nog flera skäl till att jag hamnade i det här jobbet.

onsdag

Dag 30 - Jobbångest

Sista semesterdagen! Sommaren verkligen anstränger sig för att dagen ska bli minnesvärd. Jag cyklar utefter sjökanten och inser hur lätt det är att bli hemmablind. Jag bor fantastiskt fint och en sån här kväll är det svårt att inte upptäcka det. Sätter mig på bänken och tittar ut över vattnet och på alla båtar som ligger i hamnen.

Har jobbångest. Är inte ensam om det. Jag vet. Googlar runt och ser att det finns tips på att bota den. En psykoterapeut Dan Katz säger att det är viktigt att sätta upp nya mål, skaffa andra intressen än jobbet, vara beredd på att det går trögt i början, att man ska se fram emot det social, jobbkompisarna och att inte oroa sig i onödan. Låter lätt som en plätt. Inte. Ska fundera om det kan vara nåt för mig. På ren tjurighet ska varenda minut av sista semesterdagen utnyttjas, vilket kommer att innebära att klockan blir sen. Men vad gör det. Sova kan man göra sen.

               

söndag

Dag 27 - Bär och bönor

Jag åker på semester, i trädgården växer godsakerna utan att jag gör någonting. Väl hemma kan jag plocka av godsakerna och bara njuta. Det tycker jag är en tilltalande arbetsfördelning. Att stoppa solvarma hallon i munnen är en smakupplevelse. Frukostens filmjölk kommer att förgyllas med dessa bär. De är ju fulla av vitaminer och andra nyttigheter.