onsdag

Hurra va jag är bra!

Jag tycker faktiskt det! 

Det har gått ett par år sedan jag tränade regelbundet. Då hade jag och dottern gjort det i flera år. Sen flyttade hon långt bort och tvärdog min träning. För varje dag och månad som gått har det dåliga samvetet och volangerna (bilringarna) antagit en större form.

Nu så har grupptrycket gjort att jag kommit igång igen. Jag och kollegorna jagar minst 10000 steg var varje dag, och i mitt jobb som rektor kan man inte anklaga mig för att röra kroppen i onödan. Tyvärr. I kväll blev det över 4 kilometer småjoggande utan att hamna i den där "nära döden" upplevelsen. Stolt som en kyrktupp! Duschen väntar.

Inga kommentarer: