söndag

Natten är tankarnas tid

Sitter och tittar på Ont Blod av Arne Dahl, där någon säger: Natten är tankarnas tid! Hur sant är inte det? Hur många gånger har jag skrämt bort John Blund med alla miljoner tankar som snurrar i huvudet i högt tempo. Och hur svårt det är att få stopp på snurren. 

Samtidigt kan lösningarna faktiskt dyka upp i de märkligaste skepnader. Bredvid sängen finns ett block med vita sidor och en blyertspenna. Jag använder det flitigt. Försöker att flytta tankarna i huvudet med hjälp av pennan till det vita blocket. Ibland hjälper det, ibland inte. Då fortsätter racet i huvudet.   

Natten är verkligen tankarnas tid! Kanske för skalas allting annat bort. Inga input utifrån, bara det som finns i huvudet är det som gäller.

fredag

Samtal

Känslan av att ha nått fram med det man vill ha sagt är en väldigt skön känsla. Kommunikation är svårt. Jag menar, det är så många gånger jag misslyckats med att dela mina känslor och tankar, vilket kan sluta i katastrof, eller i alla fall en mindre sådan.

Idag har jag suttit med elever, föräldrar och lärare där kommunikationen har varit mitt enda redskap. Att komma fram till lösningar där alla parter ser vad som behöver göras för att lyckas, och där alla känner sig som vinnare är verkligen utmaningar att anta om man jobbar som rektor. Det känns i alla fall att samtalen kan få betydelse framöver. Det får framtiden utvisa!

tisdag

11289 steg

Sitter uppkrupen i soffan. Nyduschad och nöjd. Har knappat in 11289 steg på Tappa.se. Ute är det grått, mörk och rått och det fordras stor viljestyrka av mig att komma ut. Men jag gjorde det. Tar trapporna även om det är fyra trappor upp, och hissen lockar förföriskt. Allt för att samla de hett eftertraktade antalet steg. Det positiva grupptrycket fungerar!

Vänner i Kiruna berättar att där är minus åtta grader och snö. Den här tiden på året är det väldigt tydligt att Sverige är avlångt. Lönnen på gården håller fortfarande krampaktigt kvar ett gäng orange löv. Marken är täckt av de som singlat ner. Och jag hoppas att snön lyser med sin frånvaro ett bra tag än.

söndag

Hanna WIderstedt

Jag vet att jag redan från början när jag sprang på Hannas blogg på nätet funderade över vem denna människa var. Ung och så gränslös. Det var till och med svårt att ta in att i någon människa kunde rymmas så mycket hat, förakt, och galenskap. Detta ur en tants åsikter. Jag har följt hennes skrivande i sin blogg under hela tiden. 

Nu visar det sig att detta har varit ett konstprojekt där hon velat få oss andra att reflektera över vilka normer och värden som påverkar unga idag och speciellt flickor. Hon har verkligen lyckats. 

Så här efter hennes avslöjande ställer jag mig frågan hur detta har påverkat henne som människa. Hur pallar man med att leva som någon/något annat utan att själv skadas? 

fredag

Världens barn

TV:n står på och programmet för Världens barn rullar. Kända och okända visar sig i rutan, med uppmaning om engagemang. Ordet solidaritet dyker upp. Jag blir glad. Det är inte ofta jag hör ordet användas. Få av tonåringarna har koll vad innebörden är. Jag vet. Jag har pratat med dom om det.

Jag är uppväxt i den andan. Solidariteten menar jag. Att först bry sig om andra. Sydafrika och apartheid, Vietnam och USA var sådant som präglade mig. Jag inser ju att jag haft en ofantlig tur att ha blivit född i Sverige. Jag har fått mat, kläder, haft någon stans att bo. Jag har gått i skola, haft gratis sjukvård och så mycket mer. Så varför skulle inte jag engagera mig för världens barn? 


onsdag

Hurra va jag är bra!

Jag tycker faktiskt det! 

Det har gått ett par år sedan jag tränade regelbundet. Då hade jag och dottern gjort det i flera år. Sen flyttade hon långt bort och tvärdog min träning. För varje dag och månad som gått har det dåliga samvetet och volangerna (bilringarna) antagit en större form.

Nu så har grupptrycket gjort att jag kommit igång igen. Jag och kollegorna jagar minst 10000 steg var varje dag, och i mitt jobb som rektor kan man inte anklaga mig för att röra kroppen i onödan. Tyvärr. I kväll blev det över 4 kilometer småjoggande utan att hamna i den där "nära döden" upplevelsen. Stolt som en kyrktupp! Duschen väntar.

tisdag

24 timmar

Just nu räcker de 24 timmarna på dygnet inte till allt som ska göras. Det är frustrerande att högen med "att göra grejer" inte minskar. Fritiden, blir mer ett begrepp än något som finns i verkligheten. Klagar? Nja, bara lite. Det brukar hjälpa att spy lite för att sedan vända sig om och ta tag i det som ska göras.

Allt är relativt. Min kollega ligger på lasarettet och är väldigt sjuk. Okänt vad som drabbat henne. Det gör mig ödmjuk. Hon kämpar 24 timmar om dygnet för att bli frisk, jag är det och kan jobba.


måndag

Husmodern

Inte så att jag är det (eller kanske så är det så). Husmodern menar jag. Det är så att ett av våra äppelsorter heter så. Oftast är äpplena fantastiskt stora men inte i år. Förmodligen är det sviter av sommaren som gjort att storleken är mindre. Nu ligger de i en hög på bordet utomhus och väntar på att bli avsmakade.

Har tänkt mig göra äppelringar med kanel. Kanske lite mos. Får väl se vad min energi räcker till.



lördag

Älg i teak

Hade  inte alls  tänk köpa någon älg i teak, men initialerna som fanns på älgen gjorde mig nyfiken. Jag har nämligen en antilop, eller vad det nu är, där samma initialer finns inristade. Så jag budade och vann. När paketet kom i postlådan och jag öppnat det visade det sig att bokstäverna som finns inristade i de båda djuren är exakt lika, vilket med största sannolikhet innebär att det är samma formgivare. Har ännu inte lyckats googla mig fram till vem det kan vara. Kanske du vet vem det kan vara. Kommentera gärna detta inlägg i så fall.




Idag har det varit en härlig höstdag. Solen har gjort dagen fantastisk! Som någon sa att en tur i skogen är en billigt terapitimme. Har varit där en sväng. Tänker ta mig dit snart igen.

fredag

Träden avlövas

När träden avlövas ser man längre från vårt kök, heter en av Tomas Sjödins böcker. Jag älskar den titeln. Den säger så mycket. 

Jag lever i ett samhälle där det materiella finns i ett överflöd runt omkring mig. Och själv skulle jag fylla minst två containrar med sånt som jag absolut inte behöver. Det är sjukt. Känslan av befrielse när jag slänger och ger bort är obetalbar. 

Att våga möta sig själv, och bara mig själv utan allt som finns runt omkring, kan vara svårt ibland. Men för att se längre, förstå sig bättre, få syn på det viktiga i livet, behöver träden avlövas bildligt talat. 

Det dröjer inte länge förrän jag ser sjön från mitt fönster. Träden håller på att avlövas!



tisdag

Nytt försök

...01:37...ska göra ett nytt försök att inta ryggläget...Önska mig lycka till...

Hjälp, kan inte sova!

Den här tiden på dygnet (00:33) borde jag sova skönhetssömnen, speciellt när jag vet att väckarklockan kommer att ge ifrån sig ljud tio i sex. Men vad gör man när tankarna verkar leva sitt eget livfulla liv, just när jag släcker lampan? Hastigheten på det som snurrar i huvudet övergår hastigheten i verkliga livet. Jag ger upp, kliver ur sängen och här sitter jag nu i soffan insvept i pläden.

Googlar runt på "tips på att somna" och hittar det här, bland massa annat. Acceptera faktumet att du inte kan somna eller att du kommer att få lite sömn i natt! Ok...jag förstår. Lyssna på stillsam musik...orkar inte upp ur soffan. Drick mjölk eller varm choklad. Nopp, har borstat tänderna. Ha penna och papper vid sängbordet. Skriv ner vad du tänker på och tänk på dem på morgonen. Har redan gjort det...hjälpte inte alls.

Ja, ja, vad är väl en god natts sömn när man kan sitta här och blogga?