onsdag

B.I.M

Framför mig sitter en flicka (jag kallar henne Mia), som förra året gick ut årskurs nio. Hon vill komma till vår skola och berätta om hur det är att ha en pappa som är alkoholist vilket han varit under hela hennes uppväxt. Mamman försvann från familjen när Mia var 7 år. Sen dess har ansvaret för hemmet i praktiken varit Mias.  Hon har fixat och donat så att pappans supande inte skulle märkas för de som ev kom på besök till hemmet.

Där sitter nu Mia och har genom det stöd hon fått av BIM (barn i missbruksmiljö) insett att hon inte är ensam och att hon inte behöver bära skulden för sitt pappas missbruk. Att hon inte behöver ta ansvar för honom. 

Hon  berättar om hur hon under sin skoltid ofta, i stället för att jobba, varit någon annanstans i sina tankar än i skolan. Mia berättar att hon ofta funderade över hur eftermiddagen och kvällen skulle vara. 

Mitt hjärta berörs. Jag känner mig omtumlad. Mia har framtidsdrömmar och det känns som hon tagit de första stegen mot att förverkliga dem. Naturligtvis ska hon få komma och berätta om sin livsresa! Vi vuxna behöver verkligen höra om en annan verklighet.

Inga kommentarer: