Hur det blir ibland! Livet levs som om det inte skulle kunna komma något i vägen och hindra dess framfart. Trodde jag. Det behövs bara lite fysisk smärta som jag själv inte kan kontrollera och göra något åt. Expertisen måste in med sitt kunnande och plötsligt sitter man där i sjukhussängen och det blir mer eller mindre tvärstopp i livskarusellen. Jag måste tillstå att acceptansen för rådande tillstånd är i princip noll, även om jag med mitt förstånd begriper att det bara är att gilla läget. Läkaren gjorde ett försök med sjukskrivning två veckor. Inte en chans, sa jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar