lördag

Jo tack, det är ok!

"Hur är det med dej då?" Ja den frågan hinner att ställas vid ett många tillfällen under en helg då vänner och bekanta träffas på samma ställe som nu under midsommar. Människor som jag inte träffar så ofta eller rättare sagt mer sällan. I samma ögonblick som frågan ställs tvingas jag att fatta ett beslut om jag ska vara ärlig eller om jag ska ta den enkla vägen och säga: "Det är helt ok! Bara bra!..."

Ofta blir det den enkla vägen...och människor jag möter verkar vara nöjda med det svaret och vi fortsätter samtalet obehindrat. Hur skulle det vara om jag berättade om den ångest jag ibland känner över något av mina barn. Om den frustration som fullständigt kan förlama mig över att jag inte kan göra något, och ännu mindre ändra situationen. Förtvivlan över livssituationen och frågorna jag bär inom mig över hur framtiden ska bli.


Nej, det är lättare att ta den enkla vägen och säga att det är ok. För vad skulle de svara? Något klämkäckt som, du ska se attdet ordnar sig nog?!

Inga kommentarer: